Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaniner. En rättvis värdesättning. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall vara mjuk, tät och så elastisk, att om den strykes
med handen bakifrån och framåt, håren då falla jämnt
tillbaka i sitt forna läge.
Återstår den sista i raden av de båda mest valbara
och mest valda: Fransk vädur, ett ståtligt, nästan elegant
djur, trots sin stora och något tunga kroppsform, som
ofta ger den fen vikt ända upp till 7 kilogram. Pälsen är
tät men kort, någon gång grå, vitfläckig, men mest och
vackrast brunt rödgul. Karaktäristiska för den äro de
långa, nedhängande öronen och dess något tunga och
S. k. ryäka (rättare Himalaja-Jkaniner, hona med ungar.
värdiga men likväl smidiga och eleganta rörelser. Inte
undrar jag på, att den blir mer och mer allmän och alltid
högt skattad av sina ägare. Men vad de än må säga, är
dess kött ej så fint som hos de föregående, ehuru ej så
grovt som hos belgisk jätte. Däremot är det förunderligt,
att ej dess rödgula päls fått större och sannerligen mer
förtjänt uppskattning, mjuk och jämn och ovanligt vacker
som den är genom sin varma, starka färg.
Blå Beveren (= B. B.) — för all del låt oss ej genom
någon idékombination med bäver förledas att uttala »Blå
bävern»! ty med detta djur har den intet gemensamt.
Namnet har den efter sin hemort Beveren i Flandern —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
