Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kaniner. En rättvis värdesättning. Av Ellen Nordenstreng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fem månaders ungar väl små till slakt, åtminstone om de
ha uppfötts väsentligen med grönt. Men det kan ju hända,
att man med mycket kraftig utfodring kan få dem stora
och köttfulla redan vid fem månader. Emellertid är det
klart, att höstfödda ungar måste uppfödas huvudsakligen
med dyrt köpfoder, då det gröna tar slut, innan de äro
slaktfärdiga. Och en sådan uppfödning kan näppeligen
löna sig. Vårfödda ungar däremot kräva under sin första
levnadstid så pass litet foder, att man kan ha råd att ge
dem både hö, kli, betor, säd m. m. Sedan, då de ha vuxit
till och blivit glupskare, har också ogräset kommit, och
därmed har deras foder blivit billigare. I oktober,
november och december har man dem då slaktdugliga och bör
då låta dem sluta sitt korta levnadslopp. Då äro också
skinnen bra. Över vintern skall man endast hålla ett
fåtal stamdjur för avel nästa vår. Eljes äta kaninerna
upp mera pengar, än deras kött kan väga upp.
Kaninerna äro små skygga och oro’iga djur och böra
bemötas vänligt. Man bör vänja dem vid människan, smeka
dem då och då och tala vänligt till dem. Och aldrig skall
man lyfta dem vid öronen. Det är djurplågeri. Rätta
sättet är att ta ett stadigt grepp i nackskinnet.
Om skötseln för övrigt hänvisar jag till de olika
handböckerna, och bland dem synas mig Gösta Dahlanders
»Handbok i smådjursskötsel, del III: Kaninskötsel» och
Alfred Anderssons »Rationell kaninavel» vara de bästa.
Och så! All denna vård och detta vänliga umgänge
med dessa små trevliga och snälla husdjur, varunder
vår kärlek till dem och deras förtroende till oss alltmera
ökas, vart pekar det hän, och vart mynnar det ut? Jo,
i den förunderliga konflikt, som vi trots allt ej kunna
lösa. Med tungt hjärta och dock berått mod bära vi till
sist vinningslystet hand på dessa små varelser enligt
livets och dödens överensstämmande och dock så skarpt
motsatta lagar. Och när det skett, ofta nog mot vår vilja
fast med vårt ja, ta livets makter och fordringar glömskt
ut sin rätt på det materiella sätt, som försonande och
förskönande kallas konst och smak. Men då kunna
verkligen de små kaninerna fira en sista och ovedersäglig triumf,
som sätter många av deras i matlagningens tjänst och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
