Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kryddor. Av Nanna Lundh-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under forntiden var timjan, Thymus serphyllum mycket
använd hos de gamla romarna, ej blott som krydda. Den
gamle Horatius uppmanar ofta i sina sånger att bekransa
sig med doftande timjan, och en romersk värd bjöd gärna
sina gäster timjankransar att sätta på huvudet under
måltiden, motsvarande de blommor, en nutida värd
bjuder sina gäster till knappliålsprydnad. Med kransar av
timjan, lager och andra doftande växter bekransade
romarna likaledes de skyddande bildstoderna av de
avlidnas andar, de s. k. larerna.
Så som vi i baljor utanför kaféer och restauranger se
lagern, är den blott en sorglig krympling av det ståtliga
lagerträdet, sådant det förekommer i Medelhavsländerna,
där dess utseende rättfärdigar dess namn, Laurus nobilis,
den ädla lagern. Det uppnår en höjd av 9—10 meter,
och stammen blir 12 m. tjock. Bladen äro läderartade,
ständigt gröna och glänsande, blommorna oansenliga och
frukten svartblå, inuti vit, av ett litet körsbärs storlek.
De svagt aromatiska bladen användas mycket till
inläggning och krydda och utgöra ett synnerligen lämpligt
in-packningsmedel för sydfrukter. De äro nämligen
antiseptiska. Denna egenskap tycks man ha känt redan i
forntiden, ty trädet var helgat åt Apollo, renhetens och ljusets
gud. Men Apollo var också skaldekonstens gud, och hans
präster buro lagerkransar. Därifrån har lagern övergått
till att bli en ärans sinnebild och smyckar än i dag konstens
och vetenskapens dyrkare.
Vid skörden avplockas helt enkelt de yngsta kvistarna
med bladen, läggas till torkning, inpackas i lämpliga kärl
och utsändas i handeln. Av frukten pressas lagerbärsolja.
Kryddnejlikor utgöra de torkade, outvecklade
blomknopparna av det på Moluckerna hemmahörande
krydd-nejliksträdet, Caryophyllus aromaticus, ett 10 å 12 m. högt,
ständigt grönt träd eller buske. I grenspetsarna
framkomma en mängd blommor, vilka ha ett långt, rörformigt
foder och en krona, som likt en boll sitter hopsluten i rörets
spets. Blomman liknar mycket den i vårt land vid åar och
strömmar växande blomman på källerhals eller tibast och
har fått sitt namn av doften, som erinrar om nejlikor.
När blomfodret börjar förändra sin gröna färg till rött
eller gult, börjar skörden. Med långa bambustänger slår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
