Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kryddor. Av Nanna Lundh-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
av frukten får man växtsmör. Barken ger den
värdefulla kanelen, och av de avskalade sticklingarna får man
promenadkäppar.
Det är klart, att en så nyttig växt skulle värderas högt,
i synnerhet i forna tider med deras besvärliga
kommunikationer. Åtkomsten skildrades som full av faror och besvär.
Skörden sades ske nattetid, och trädens växtplats vore djupa
klyftor, som vimlade av otäcka djur och giftiga ormar
med dödande bett. Och sagorna troddes av en lättrogen
samtid, och medeltidens köpmän inhöstade på kanelen
och andra österns kryddor ofantlig vinst. Vi behöva
ju blott nämna Venedig och Holland.
År 1530 besökte kejsar Karl V, »i vars rike solen aldrig
gick ner», på hemvägen från sitt fälttåg i Italien den rike
köpmannen Jakob Fugger i Augsburg, och han kom i ett
ganska delikat ärende. Fugger hade nämligen lånat (de
rika handelsmännen voro den tidens banker) den trots sina
ofantliga länder och rikedomar ej så sällan i penningnöd
stadde kejsaren en ganska betydande summa penningar.
Dessa hade denne ej kunnat återbetala, och då han nu hos
Fugger stod och ursäktade sig, frös han, varvid han gjorde
en liten anmärkning om klimatets olikhet i Tyskland och
Italien. Då lät den rike krämaren bära in några stora
knippor av den dyra kanelbarken, lade dem in i kaminen,
lade därovanpå kejsarens skuldsedel och tände så på
alltsammans. Detta var enligt den tidens uppfattning ett
synnerligt elegant sätt och en ofantlig ära, ty en lot, d. v. s. 15
gram, kanel kostade då ungefär 10 kronor.
Gå vi till de växter, som gömma sitt kryddämne i sina
gröna delar, så ha vi här i Sverge en hel sådan familj,
parasoll växternas el. Umbellaternas familj. Dit höra
körvel, odört, koriander, mycket använda i Södern, angelica,
som utdraget med sprit vid likörberedning ger drycken
chartreuse, dill, använd vid gurkberedning, till kokning
av kräftor och dillkött, sprängört, som fordom spelat stor
roll i vidskepelsen och läkekonsten, persilja, selleri m. fl.
Även anis, fänkål och kummin höra dit, men de odlas
dock mest för frukternas skull.
Inom skidväxternas eller de korsblommigas familj
möter oss först timjan och mejram, av vilka ju särskilt
mejram hör tillsammans med ärter och korvberedning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
