Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kryddor. Av Nanna Lundh-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öl beredes av vatten, malt, d. v. s. mältat korn, och
humle; humlet ger åter dess angenäma beska smak och
gör, att det »håller sig», som man säger.
öl är en mycket gammal dryck. Egypter och nordbor
kände det. Nordborna bryggde sitt av honung och
tillsatte pors, Mellaneuropas folk bryggde sitt av vete och
havre. Genom munkarna bragtes ölbryggeriet högst,
ända till trettioåriga krigets dagar, då brännvinet i
krigarnas spår undanträngde ölet.
I stora massor odlas humle i Bayern och Böhmen,
England och Belgien. På 1200-talet infördes växten till Sverge,
Fig. 4. Gren_av pepparväxten.
och år 1474 bestämdes i lag, att varje hemman skulle ha en
humlegård med minst 200 stänger, och att en del av tiondet
skulle erläggas i humle. Att den var mycket utbredd, finner
man av det dåtida språkbruket, enligt vilket humlegård
och kålgård är lika med vår köksträdgård. Efterhand som
brännvinsbränningen tilltog och ölbrygden minskades,
avtog också humleskötseln. Nu är den ett minne blott.
När vi tala om de egentliga fruktkryddorna, taga vi
först den, som tillsammans med kryddnejlika, kanel
och muskot under gångna sekel av Västerlandets
kulturvärld varit så uppskattad och överskattad, pepparn.
Vi skilja huvudsakligen på tre slags peppar: kryddpeppar,
stark- eller svartpeppar och vitpeppar. De båda sista
arterna äro samma frukt, behandlad på olika sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
