Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kryddor. Av Nanna Lundh-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1760 i Amsterdam uppbrände för 8 milj. livres muskotnöt,
och av den starka hettan utsmälte växtfettet till den grad,
att man på gatorna formligen vadade i fett. Men vid strängt
straff vågade ingen taga en nöt eller en droppe fett. Nu
för tiden utdrager man i fabriker detta fett, som under
namn av muskotsmör eller muskotbalsam användes i
medicinen och vid parfymtillverkningen. Med gamla anor
användes den ännu och är en viktig del av katolikernas
altarrökelse. Som krydda är den nu i avtagande.
Så är ej fallet med den kanhända finaste av alla kryddor,
den nya världens gåva till den gamla, vaniljen, Vanilla
plani-folia. Den fås av en orkidé, som med hjälp av luftrötter
Fig. 6. Vaniljskörd.
klättrar omkring på trädstammar och andra stöd i Mexikos
och Västindiens stora skogar. De ursprungliga rötterna,
med vilka den är fästad i jorden, dö efter en tid, och sedan
lever växten utan att uppta annan näring än den, som
klätterrötterna kunna skaffa ur luften. Sådana växter
kallas epifyter. Stjälken är fingertjock, bladen äro strödda,
tjocka och saftiga. Vid basen av varje blad sitter en
luftrot. Blommorna äro fingertjocka, långa och sitta i
klasar. Frukten är 1 å 2 dm. lång, skidlik — växtens namn
härstammar från spanskan och betyder »liten skida» —
och innehåller något, som ser ut som krut. Det är fröna,
enligt beräkning 25 000 i varje skida.
Numera är plantan överförd även till Gamla världens
tropiker. När den kom hit, växte den bra och satte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
