Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om kryddor. Av Nanna Lundh-Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i synnerhet västra kusten och ön Mauritius, få vi ingefära
och mycken vanilj, båda växterna dit införda. Från
Amerika få vi de båda där inhemska kryddorna vanilj
och kryddpeppar, men även andra dit införda tropiska
kryddor, ex. ingefära och peppar. Naturligtvis kan man
inte säga, att växtplatserna äro inskränkta till den eller
den platsen, men huvudproduktionen av de olika
kryddorna faller inom ovannämnda områden.
Medeltiden och renässanstiden var kryddornas tid.
Till de tunga och feta rätterna verkade kryddorna som en
piff och en eggelse, dess mer begärliga, som de till följd
av de dåliga kommunikationerna voro en så dyr
handelsvara. Genom hemkomna resenärer och framför allt
munkarna hamnade olika frön även här i Norden. Man lärde
också ta vara på de kryddväxter, som funnos här, och det
dröjde inte länge, förrän vid varje välskött trädgård det
även fanns en kryddgård, motsvarande vår köksträdgård.
Trädgårdens andra avdelningar voro apelgården, vår
fruktträdgård, och rosendelunden, vår blomsterträdgård.
Under nyare tidens första årtionden stodo kryddorna
här i Norden högt i kurs, och ju mera kryddor en kock
eller husmor kunde lägga till maten, dess finare var det.
Här följa ett par recept ur en kokbok på 1500-talet.
Tibärtshöns.
Gör hönsen väl rena och lägg dem i en kruka med litet
vatten, litet vin, smör, petersilia, peppar, muskotblomma,
ingefära, hel mandel, russin, socker, rivet bröd och litet
salt, låt det kokas härmed, sedan slå på fat och såsen över.
Gädda, som vi ju blott koka i vatten och äta med smör
och pepparrot, tillagades efter samma handskrift sålunda:
Tag ett skedblad eller en slev full av gäddsoppan (=
spadet) , nog ättika, socker, ingefära, muskotblomma, korinter,
purjo, i skivor skuren, ett stycke smör; riv sedan
pepparkaka att reda av med, så är den färdig.
Väldiga kvantiteter kryddor gick det åt i den tidens
matlagning. När Axel Oxenstierna den 20 juni 1648 gjorde
bröllop för sin dotterdotter Agneta — fadern, general
Horn, var ute i kriget — rekvirerades från ett utländskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
