Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Forntiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
termen “fornnordisk“, som nu kom på modet, föredrogs
framför “götisk“, då den bättre angav litteraturens karaktär
av allmänt och gemensamt nordisk.
Den götiska teoriens fall.
Den, som störde denna nordiska idyll, var den lärde
och geniale norrmannen Rudolf Keyser. Han avled 1864,
men två år därefter utgavs hans posthuma arbete Nordmæn-
denes Videnskabelighed og Literatur i Middelalderen. I
detta gjorde Keyser för sitt land helt frankt anspråk på
hela den litteratur, som man hittills betecknat såsom
gemensamt nordisk, såsom en kostbar relik från den bragdrika tid,
då den nordiska stammen ännu ej delat sig i trenne grenar.
Tidpunkten, då arbetet utkom, bidrog att öka särskilt
danskarnas känslighet för ett dylikt angrepp på vad man då
ansåg såsom folkets dyrbaraste egendom. Den
skandinaviska idéen hade alltid omfattats med större hänförelse i
Danmark än i det övriga norden, och kort förut hade
Danmark till det mäktiga grannriket i söder förlorat icke
blott det under århundraden omstridda Holstein utan ock
en god del uråldrig dansk jord. Försöket att beröva
folket även dess forntid framkallade därför en häftig
förbittring.
Talmannen för denna var den store Grundtvigs son, den
lärde och begåvade Svend Grundtvig, utgivare av
Danmarks Gamle Folkeviser och en framstående kännare av
den nordiska fornlitteraturen. För honom var det ej svårt
att bevisa, att Keyser i flera punkter skjutit över målet.
Keyser hade betraktat hela den isländska sagan såsom
norsk. Redan i Norge hade enligt hans mening en fast
tradition utbildats, denna hade överförts till Island, och
islänningarna hade blott såsom ett slags sekreterare
nedskrivit de redan i Norge utbildade sagorna: “Den
isländske Sagamand fortalte i Norge om norske Begivenheder
for störste Delen kun det, som han paa förste eller anden
Haand gjennem den norske Tradition havde lært, uden at
tilegne sig anden Fortjeneste end Evne til vel at erinre
det Lærte og Gave til flydende at foredrage det, som
allerede i den norske Tradition havde antaget sin meer eller
mindre bestemte Form.“
Denna åsikt torde numera ej hava många anhängare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0020.html
