Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den första kristna tiden - Hednisk diktning fortlever - Den första kristna litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
talet började få sina kloster här i landet. Dessa lågo av-
sides, och munkarna voro nog till en god del utlänningar.
Deras intressen voro begränsade till deras egna andakts-
övningar och till det för övrigt ganska betydelsefulla arbetet
i klosterträdgården, men några egentliga studier drevo de
icke. Någon svensk kyrka var ännu ej organiserad, bi-
skoparna voro snarast missionärer inom ännu ej fullt
avgränsade distrikt, de utsagos ännu av konungen och
landstingets bönder och göra i det hela intrycket av ett slags
bondehövdingar.
I stället för den hedniska vidskepelsen hade blott trätt
en tämligen likartad kristen, och något tvärt avbrott i
den allmänna kulturen medförde kristendomen här troligen
icke, lika litet som på Island, där den hedniska diktnin-
gen fortfor att florera ända till 1200-talets mitt. En
ganska bestämd antydan härom hava vi däri, att isländska
skalder fortfarande reste till de svenska konunga- och stor-
manshoven ända till 1200-talets början. Vi möta dylika
hos Inge d. ä., Knut Eriksson, Sverker d. y., Erik Knuts-
son, Johan Sverkersson, Erik Eriksson och Birger Jarl
Brosa.
Men detta förutsätter, att dessa skalders poetiska och
hedniska mytologi fortfarande varit lika begriplig för ett
svenskt auditorium som för ett norskt eller isländskt. En
skaldedikt innehöll ju oupphörliga anspelningar på den
hedniska mytens och sagans hjältar, och dessa anspelnin-
gar utlades sedermera och förklarades av skalden, troligen på
ungefär samma sätt som Snorre förklarat dem i sin Edda.
Ur diktningens synpunkt sammanhänga dessa århundraden
närmast före folkungatiden snarare med vikingatiden än
med den egentliga medeltiden, och om någon kristen
litteratur, som kunnat bilda en motvikt mot den ännu
livskraftiga hedniska, hava vi endast svaga antydningar.
Vi minnas, att man i Tyskland och England skrivit
evangelieharmonier och legender efter mönstret av de hed-
niska hjältedikterna och i syfte att ersätta dessa. Något
dylikt tyckes också hava förekommit i Sverige. I den
äldsta legendsamling, vi hava, det s. k. fornsvenska legen-
dariet, finnas nämligen några, särskilt två ■— S. Stephan
Hednisk
diktning
fortlever.
Den första
kristna
littera-
turen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
