Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
29
denne företrädde, kunde Petrus dock blott i det yttre an-
sluta sig, ty till hela sin läggning var han mystiker och starkt
påverkad särskilt av den neoplatonska spekulation, vilken
såsom en underström går genom hela medeltidens skolastik.
Denna mystik utgör grundtonen i Petrus’ brev och i
det enda arbete, han skrev, en biografi över en ung bond-
flicka från trakten av Köln, Kristina från Stommeln, som
han under sitt studieuppehåll i Köln lärt känna. Av ett
starkt nervöst temperament hade hon genom fanatiska
späkningar utbildats till en hysterica av den art, åt vilken
medeltiden gav helgonglorian. Hon hade de vildaste hal-
lucinationer, stigmatiserade sig själv, men var det oaktat
en både god och blygsam ung flicka, karakteristiskt nog för
denna extatiska tid också klok, då fantasierna ej om-
töcknat hennes förstånd.
Av en händelse lärde Petrus känna henne, och nu tyckte
han sig hava funnit det religiösa ideal, om vilket han så
länge drömt. Själv berättar han härom: “Så långt till-
baka jag minnes, ända från min första barndom, erfor jag
en innerlig njutning varje gång jag hörde berättas om
helgonens liv, gärningar, lidanden och död och isynnerhet
om vår herre Kristus’ och hans ärorika moders; då jag seder-
mera erinrade mig det jag hört, fann mitt hjärta en sådan
tröst, att världen och dess njutningar redan från denna
stund började förblekna, och ofta talade jag därför vid
mina bröder om att övergiva världen. Under dessa samtal
föddes i mitt hjärta och mina tankar en viss åtrå; jag
började önska, att Herren i sin nåd värdigades på sådant
sätt söka mig, att han visade mig någon av sina tjänare,
genom vilken jag säkert och klart, ej blott genom ord,
utan genom gärningar och föredömen kunde lära mig
fatta de heligas liv, någon, till vilken jag i hjärtlig kärlek
kunde sluta mig, av vilkens gärningar jag kunde upp-
byggas, av vilkens fromhet jag skulle eldas och ryckas
bort från den världströtthet, som från barndomen ned-
tryckt mig, genom vilkens ord jag skulle upplysas, i vilkens
umgänge jag skulle finna tröst och genom vilkens före-
dömen jag skulle tryggas från alla tvivel. Under dessa
känslor förflöt en lång tid, många dagar och, som jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
