Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Birgitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
nya orden bli en stor organisation, som skulle omfatta
hela kristenheten, men dock hava sitt hjärta i Vadstena
i det där förlagda moderklostret — det senare ett utslag
av hennes patriotism. I olikhet mot andra ordnar —
utom gilbertister och fontevraldenser, från vilka senare
hon troligtvis fått den yttre impulsen — skulle klostren
hysa både män och kvinnor, och i denna tanke låg nog
en reminiscens av hennes eget förhållande till Ulv Gud-
marsson. Ännu starkare framträder den myndiga frun
på Ulvåsa i bestämmelsen, att den nästan enväldiga chefen
för dessa dubbelkloster och för hela orden skulle vara en
kvinna. Likaså däri, att dessa kloster skulle vara ett slags
uppfostringsanstalter för adelns döttrar, närmast adliga
jungfrustift.
Men planen röjer ock hennes oförmåga att se en sak
i stort. Hennes blick kunde aldrig höja sig över det en-
skilda klostret till en stor världsorganisation. Hennes kloster-
regel fylles av detaljerade bestämmelser om böner, om guds-
tjänster, om måltider, klädedräkt o. d., men en verklig
organisationsplan saknas. Emellertid omfattade hon denna
idé med en lidelsefull häftighet, fick Magnus Eriksson att
göra en storslagen donation till det tillämnade klostret —
själv däremot tyckes hon icke hava givit dit en enda
bondgård, ehuru hon kanske var landets rikaste kvinna
— och slutligen beslöt hon sig för att resa ut för att av
påven erhålla stadfästelse på Ordensregeln.
Den närmaste anledningen till hennes resa var emellertid
en annan, som röjer hennes starkt katolska uppfattning.
1350 skulle ett s. k. jubelår firas i Rom med syndaför-
låtelse för alla pilgrimer, som vallfärdade dit. Idéen var
icke ny, ty ett dylikt jubelår hade firats redan femtio
år förut och då visat sig såsom en så förträfflig finansspeku-
lation, att man fann lämpligt att upprepa den. Birgitta
reste dit, men i olikhet mot de andra pilgrimerna stannade
hon kvar i Rom under hela sitt återstående liv — egen-
domligt nog utan att besöka Avignon, där påven befann
sig och där hon med vida större framgång än i Rom
kunnat verka för sin plan. Skälen kunna hava varit
många och äro, när det gäller ett själsliv, som står oss så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
