Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Folkungatiden
- Birgitta
- Riddardikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Själv nådde Birgitta 1391 sin äregirighets mål och blev
då högtidligen förklarad för helgon.
*
Det är medeltidens brännande katolicism, som trycker sin niddardik-
prägel på folkungaperiodens kyrkliga litteratur och — om
än i mindre grad — på dess världsliga. Ty riddarväsendet,
som är den världsliga litteraturens bärande kraft, vilar
dock, även det, på kyrklig grund, är kyrkans försök att
humanisera barbarfolkens vilda krigarlynne och taga stor-
männens obändiga kraft i kyrkans tjänst. Det var också
i samband med korstågen, som riddarväsendet utbildades, och
de första riddarne voro närmast ett slags krigiska munkar.
När denna institution först infördes i Sverige, är ej
bekant. Det första riddarslag, som omtalas i någon svensk
historisk källa, hölls 1286, men var tydligen ej det första,
och enstaka svenske riddare funnos nog redan vid århund-
radets början. Men större utbredning fick riddarväsendet
troligen först vid dess mitt d. v. s. med folkungarnas upp-
stigande på tronen. Redan Birger Jarls motståndare Karl
Ulvsson och den något yngre Johan Elofsson (Ängel) voro
“fratres militiae Christi“ d. v. s. medlemmar av Svärds-
riddarnas orden, och även före deras tid voro Johanni-
terna bofasta i Sverige.
Inom klostren var det vanligt att vid måltiderna läsa
legender för att avhålla klosterfolket från onyttigt tal, och
förmodligen iakttogs samma vana även i mera religiösa
stormanshem. Men i de mindre religiösa tyckas de världs-
liga riddarromanerna hava utträngt legenderna. Denna
romandiktning hade sitt hem -i Frankrike och är där av
två olika slag: “chansons de geste“ och “romans“, båda
versifierade, de förra äldst på tiostavig vers med assonans,
de senare på åttastavig med parrim. Chansons voro mera
folkliga, föredrogos i regeln av vandrande “joglears“ eller
spelmän vid de vallfartsorter, där pilgrimerna stannade, och
de handlade därför i regeln om korstågsriddarnes strider
mot de otrogne. De senare, som skrevos direkt för riddar-
borgarna och särskilt tyckas hava varit populära bland de
högättade damerna, hade icke denna religiösa bakgrund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0059.html
