Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folkungatiden - Balladen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
visor, från vår egen tid. I medeltida uppteckning finnas
blott några obetydliga fragment. Men dessa säga oss dock,
att ballad.stilen redan då var fullt utbildad, och såsom den
senare forskningen visat, måste vi förlägga balladens egent-
liga blomstring till folkungatiden d. v. s. i runt tal till
1250-1375.
Det särskilt karakteristiska för den medeltida balladen
var, att den var en dansvisa; dess medeltida namn var
också “danz“, och detta, som är ett lånord från fran-
skan, pekar hän på balladens upphov. De gamla ger-
manerna tyckas väl hava haft vissa rituella danser, men
knappast några ringdanser, och i varje fall nämnes ingen-
städes, att man utfört dans under avsjungandet av episka
sånger.
Men däremot förekommo episka dansvisor redan tidigt i
Frankrike. I en vid 800-talets mitt skriven latinsk legend
om S. Faro omtalas en seger, som Klotar II 628 vunnit
över saksarne, och författaren tillfogar: “om denna seger
är en folkdikt allmänt bekant, vilken sjunges sålunda,
under det att kvinnorna klappa i händerna och utföra en
ringdans“ ; därefter meddelas den första och sista strofen —
tyvärr i latinsk omskrivning. Men i varje fall är det
tydligt, att författaren här omtalar en episk, strofisk dans-
visa av samma karaktär som våra nordiska ballader. Från
en något senare tid, 1000-talet, hava vi den första strofen
av en dylik dansvisa. I en legend berättas nämligen,
huru några män började en dans och därvid sjöngo:
Equitabat Bovo per silvam frondosam,
Ducebat sibi Mersuindem formosam.
Quid stamus? Cur non imus?
Det korta citatet visar, att innehållet i den fullständiga
visan varit episkt. Vidare har denna episka visa sjungits
såsom ackompanjemang till en dans, och strofen är alldeles
lika den nordiska tvåradiga balladstrofen ; varje rad har
fyra höjningar, skilda genom en svag cæsur, och strofen
avslutas med ett omkväde. Inom 1100-talets franska litte-
ratur omtalas sedermera ringdanser, vanligen kallade “caro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
