Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reformationstiden - Olavus Petri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu ej fullständigt brutit med Rom, och någon luthersk
kyrka fanns ännu icke. Denna ståndpunkt spåras ock
hos hans lärjunge från dessa år: Olavus Petri förblev alltid
mera protestant än lutheran, och för den lutherska
teologiens många tvistepunkter hyste han aldrig något
intresse. De stora och bärande idéerna i den nya rörelsen
ha däremot aldrig framträtt klarare hos någon än hos
honom.
Vid återkomsten till hembygden utnämndes han först
till kansler hos biskop Matthias i Strängnäs och vigdes
sedan, 1520, till diakon eller halvpräst. Men sina
bibelstudier fortsatte han och skaffade sig snart bland stiftets
yngre präster en skara lärjungar, inför vilka han framlade
de nya idéerna. Troligen började han redan nu
tillsammans med dem en översättning av Nya Testamentet. 1523
var redan denna flock uppmärksammad av kyrkans ledande
män, och fråga var, om man skulle gripa in mot de nya
kätterierna, som ock spriddes genom resande bokförare
från Tyskland. Därav blev emellertid ingenting, och
samtidigt hölls valriksdagen i Strängnäs, där Gustav Vasa
utsågs till konung. Han gjorde därvid den unge lärdes
bekantskap och skickade honom året därpå till Stockholm,
där han anställdes såsom stadens secretarius och fick
tillfälle att verka på en större menighet. De predikningar,
han nu höll, väckte en oerhörd uppmärksamhet. Laurentius
Petri skildrar sedermera dessa protestantismens första år i
Stockholm, då åhörarne okvädade de nya predikanterna
och kallade dem “lutheraner, kättare, trosspillare,
gudsförrädare och vad annat sådant var för hädelseord, som någon
visste eller kunde upptänka. Den ene sade, att han ville
våga på dem en badstuga, den andra en gammal lada,
den tredje så många lass ved, så mycken tjära, torv,
näver o. s. v. Och tycktes, att man icke bättre kunde
städja någrahanda kostnad, än det han uti så måtto hulpe
till, att slika förbannade kättare och skadeliga människor
kunde vara borttagne av jorden.“
Samtidigt tog man även tryckpressen i sin tjänst. 1520
fanns intet tryckeri i landet. Det senaste, som ägts av
Uppsala domkapitel och föreståtts av Pawel Grijs, hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
