Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Reformationstiden
- Riksarkivet
- Tidningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tog upp runforskningen, var den besynnerlige Johan Thomæ
Bureus, som från kabbalistiska studier övergick till att
syssla med de egendomliga runtecknen, vilka han dock
tolkade såsom en hemlig, halvt kabbalistisk skrift. Hans
första arbete, Runtavlan, utkom redan 1599, men fart
fingo dessa forskningar först sedan Gustav Adolf lämnade
dem sitt understöd. 1630 utnämnde han två antikvarier,
Martinus Aschaneus och Johan Henrichsson (Axehjälm),
och i den instruktion, som kort därefter utfärdades
för dem, ålades de att uppteckna runinskrifter såväl i böcker
som på stenar, samla och avskriva runtavlor, spörja efter
gamla lagböcker, skråordningar och recesser, desslikes efter
krönikor, sagor, kämpavisor och gamla, sällsynta mynt etc.
Riksarkivet.
Likaså kan Gustav Adolf anses vara den, som skapat
vårt riksarkiv och således lagt grunden till en vetenskaplig
historieforskning.
I viss mening fanns ett riksarkiv redan under
folkungarna. Riksregistraturet, viktigare brev och handlingar
förvarades då, åtminstone vid medeltidens slut, hos biskopen
av Strängnäs, men detta arkiv blev i varje fall förskingrat,
vare sig att Gustav Trolle, Brask eller någon annan förde
det till utlandet eller att det på annat sätt förkommit.
Ett nytt arkiv grundades av Gustav Vasa, som i samband
med reduktionen lade sig till med en mängd gamla
handlingar för att styrka sin och kronans rätt till de gods,
som skulle indragas. Dessa handlingar ordnades nödtorftigt
av Rasmus Ludvigsson, som med en viss rätt kan betraktas
såsom vår förste arkivarie. Men någon verklig reda i detta
kaos av handlingar fick man först genom 1618 och 1626
års kansliordningar. Från de moderna handlingarna utskildes
då “riksens gamla archivum“, som ställdes under vård av ett
kansliråd, “custos archivi“, med biträde av en sekreterare.
Tidningen.
Arkivsekreteraren erhöll ett ganska egendomligt
uppdrag: att anteckna allt, som utrikes tilldrog sig,
“varföre alla de avisor, som ankomma från våra
korrespondenter, honom var vecka levereras skola“. Till någon
påföljd ledde denna bestämmelse troligen icke, men tendensen
förtjänar att beaktas, ty den pekar tydligen hän på en
av denna tids märkligare nyskapelser — tidningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0111.html
