- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 1. Forntiden-Stormaktstiden /
112

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Stiernhielm som språkforskare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

112
ordbok, utgiva isländska sagor, äldre svenska historiska
skrifter och handlingar, bearbeta våra äldsta lagar och ut-
giva ett glossarium juris, göra samlingar till fäderneslandets
kyrkohistoria, avrita och utgiva våra runinskrifter, verk-
ställa arkeologiska grävningar, göra en topografisk be-
skrivning över Sverige ni. m. Och dessa olika uppgifter
fördelades på kollegiets ledamöter, så att var och en fick
sin speciella gren.
Den verksamhet, som kollegiet utövade, var både nitisk
och förtjänstfull, men inför eftervärlden har den dock
ställts i skuggan av en annan forskning, som på sätt och
vis drevs vid sidan av kollegiet, ehuru den inleddes av
dess preses Stiernhielm.
Språkvetenskapens barndomstid inföll under 1600-talet.
Antiken hade föga sysslat med etymologier, och i allmän-
het kände den tidens filologer blott två språk, grekiska
och latin. Renässansens italienare, som därutöver endast
voro bekanta med latinets dotterspråk, ägnade heller ingen
uppmärksamhet däråt. Men då humanismen spritt sig till
Tyskland, riktades materialet med de olika germanska dia-
lekterna och med hebreiskan, och detta lockade naturligtvis
till jämförelser mellan de olika språken — till en början
trevande och på måfå, utan metod och blott med ledning
av tillfälliga likheter. Dör reformationstidens män var
utgångspunkten emellertid given genom bibelns lära om
ett för hela mänskligheten gemensamt urspråk, vilket
sedermera genom den “babyloniska förbistringen“ delat sig
i olika dialekter, och uppgiften blev därför närmast att
finna detta urspråk. Holländaren Goropius Becanus, som
med Origines Antwerpianæ (1569) började dessa undersök-
ningar, kom, såsom man kunnat vänta, till det resultatet,
att nederländskan var världens äldsta språk, och det svenska
svaret var lätt att gissa. Den, som gav det, var
Stiernhielm.
hieîmrsôm hlan hade en för sin tid ytterst omfattande språkkun-
forskare. shap — latin, grekiska, hebreiska, isländska, gotiska, forn-
tyska, angelsaksiska samt åtminstone någon kännedom om
finska, magyariska, romanska och keltiska språk. Dess-
utom ägde han en fantasi, som stått få språkforskare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free