Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Rudbeck som fornforskare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
under det att Johannes Magnus sökt grunda sitt påstående
på fullkomligt kritiklösa kombinationer, delvis även på
medvetet falska uppgifter, hade Rudbeck onekligen en
vetenskaplig utgångspunkt. Hans premisser förefalla vara
riktiga och voro i det stora hela desamma, som vid denna
tid i allmänhet tillämpades vid den historiska forskningen.
Att hans resultat blevo orimliga, berodde huvudsakligen
därpå, att han med större oräddhet och fantasi drog ut
konsekvenserna. Särskilt ödesdigert var, att Rudbeck, liksom
1600-talet i allmänhet, ej gjorde någon skarp skillnad
mellan historia och tradition, och för honom var traditionen,
till vilken han ock räknade myten, verklig historia blott
i en dunklare form. Alla uppgifter hos äldre författare
tagas därför av honom för goda. Han anmärker väl med
rätta, att därest man vill vederlägga en antik författares
uppgifter, måste “det ske genom deras, som vid samma
tid levat hava“. Men om t. ex. Plato hade en uppgift
om händelser, som timat tusen år förut, och denna ej
direkt vederlädes av någon annan samtidig författare, be-
traktade Rudbeck uppgiften såsom ett historiskt faktum.
Och därmed förvandlades naturligtvis antikens alla, utopier
till ren historia.
Språkvetenskapen, som han också tog till hjälp, använde
han ännu godtyckligare än Stiernhielm. Av t. ex. lik-
heten mellan sv. kung, tyska König, eng. King drog han
den allmänna slutsatsen, att alla vokaler äro “allra oftast
ombytliga", och då han sedan utsträckte denna regel också
till konsonanter “av en nästan lika natur“, är det klart,
att han med denna metod kunde bevisa vad som helst.
Namnet på sitt arbete hade han lånat från Plato. I
sina skrifter hade denne omtalat ett underland, Atlantis,
beläget långt bort i oceanen. Och det var detta med alla
fullkomligheter utrustade sagorike, som Rudbeck nu trodde
sig hava återfunnit, ty enligt hans mening hade Plato i
själva verket beskrivit Sverige. Och över huvud var det
Sverige, som menades med alla de utopiska orter, som
omtalades i den antika litteraturen — hesperidernas träd-
gårdar, hyperboreernas ö, de elyseiska fälten o. d.
Denna tanke utförde Rudbeck med den honom egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
