Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Den isländska litteraturens återupptäckande - Striden mellan Verelius och Schefferus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
således en i det hela sund och vetenskaplig forskning.
En strid, som utbröt mellan Verelius och Schefferus, är i
detta fall ganska belysande, ty denna strid gällde i själva
verket frågan om den vetenskapliga metoden.
Johannes Schefferus, till börden tysk, var en för sin
tid ganska betydande klassisk filolog och kallades av den
anledningen till Uppsala, där han blev skytteansk pro-
fessor. I det nya hemlandet utvecklade sig främlingen
snart till en god svensk patriot, ehuru å den andra sidan
hans skolning i den klassiska filologien, som redan hade
en fast, utbildad metod, hindrade honom att följa med på
de antikvariska irrfärder, som tilltalade hans nya landsmän.
Av de många arbeten, som han utgav om svenska förhål-
landen, kom särskilt hans stadshistoria, Upsalia Antiqua
(1666) att tilldraga sig en viss uppmärksamhet. I denna
förfäktade han den åsikten, att det forna avgudatemplet
legat icke vid Gamla Uppsala, utan på Trefaldighetskyrkans
plats i den nya staden. Mot denna mening uppträdde
kort därefter Olof Verelius i noterna till Hervararsagan
(1672), och nu utbröt en förbittrad strid mellan de båda
lärde. Att skildra dennas olika växlingar förbjudes av ut-
rymmet. Till en början stod striden mellan tvenne me-
toder, vilka bägge hava sitt berättigande: den filologiska,
företrädd av Schefferus, och den arkeologiska, som för-
fäktades av Verelius. Men under stridens fortgång kom
Verelius allt mer under Rudbecks inflytande. Denne hade,
såsom vi minnas, just med anledning av Hervararsagan
börjat sina antikvariska studier, och det var hans hugskott,
som Verelius nu i sina senare stridsskrifter mot Schefferus
framställde såsom obestridliga fakta — t. ex. att run-
stenarna kring Gamla Uppsala vore 3,700 år gamla, under
det att de vid Nya Uppsala blott voro 2,000 år o. s. v.
Slutligen kom den ärlige Verelius att stödja sig på ett
ytterst klumpigt falsarium, som fabricerats av någon ivrig
rudbeckian och som Verelius nu i sin godtrogenhet och i
sin brist på kritik tog för äkta. Ehuru Verelius utan
tvivel hade rätt i sak, slutade striden, vetenskapligt sett,
med Schefferus’ seger. Vetenskapen förmådde dock föga
mot rudbeckianernas bergfasta tro, som även omfattades
Striden
mellan
Verelius
och Schel-
ferns.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
