- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 1. Forntiden-Stormaktstiden /
145

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stormaktstiden - Marinismen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

“Värdskapen“ voro ett slags maskerader, där de
kostymerade utförde vissa roller — med ingen eller blott en
improviserad dialog. I den mytologiska prakt, som i båda
utvecklades, röja sig redan barockens överdrifter. Men
ännu starkare framträdde dessa i “baletterna“, vilka anordnades
av hovets franska balettmästare och till vilka den likaledes
franska texten skrevs av några sekunda franska poeter
såsom Urbain Chevreau och Hélie Poirier. Efter dessa
mönster författade Stiernhielm den svenska texten till
åtminstone tre baletter, men så fritt i förhållande till
förebilderna, att de knappt kunna kallas översättningar, och
ypperligare har Stiernhiehns verskonst icke utvecklat sig
än i den bästa av dessa baletter, Then fångne Cupido.
Innehållet visar, att sonettens idévärld redan förvandlats
i ren barock. Stycket inledes av Cupido, som stolt
förklarar, att hela världen är undergiven hans välde. Men
knappt har han avlägsnat sig, förrän den kyska Diana
— spelad av den unga drottningen själv — uppträder,
omgiven av sina nymfer, och prisar sin lycka att äga ett
av kärleken obetvunget hjärta. Venus uppmanar då sin
son att kuva den stolta, men det lilla dramat slutar därmed,
att kärleksgudens försök kommer på skam och att han
själv blir den kyska gudinnans fånge.

Marinismen.



Den barocksmak, om vilken baletten vittnar, nådde med
1680-talet även till poesiens övriga arter och segrade då
över den antikiserande Stiernhielmska skolan. Själv hade
Stiernhielm avlidit 1672, Columbus hade 1679 följt honom
i graven, och Hiärne hade redan 1666 rest utrikes och
därmed övergivit poesien. Rum fanns således för ett nytt
släkte, och anslaget gavs av Skogekär Bärgbos 1680
utgivna Wenerid. Mönstren för de nya svenska skalderna
voro den italienska barockens mest populära poeter,
Giambattista Guarini och Giambattista Marini, som givit sitt
namn åt hela riktningen, och även av deras tyska
efterföljare, Lohenstein och Hoffman von Hoffmanswaldau eller
den s. k. andra schlesiska skolan, tog man här starka intryck.

Det, som i främsta rummet karakteriserar denna riktning,
är dess oerhörda svulst, dess smak för konstlade antiteser,
dess sentimentalitet och hysteriska religiositet, som dock

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free