Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stormaktstiden
- Dalstierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dalstierna.
Men icke ens marinismen kunde här i landet dölja sin
svenska nationalitet, och särskilt kommer denna fram hos
den mest betydande av denna riktnings
representanter, Gunno Eurelius, adlad Daistierna. Hans mest
berömda dikt är ett klagokväde vid Karl XI:s likfärd,
Kungaskald, skrivet på den italienska epikens vanliga
meter, ottava rima. Dikten är, såsom nu visats, en
bearbetning av en sång i Marinis epos Adone, och ett bevis
på denna stilriktnings brist på smak har man däri, att
Dalstierna såsom förebild för en skildring av Sveas sorg
över Karl XI:s bortgång valt Venus’ klagan över Adones
död i Marinis dikt, där hon tröstas av Apollo, Bacchus,
Ceres och Thetis, under det att hos Dalstierna de fyra
riksstånden få utföra samma roller. I de poetiska bilderna
överdriver han Marinis redan ytterst floskulösa stil. Han
later “silvermånen dra uppå sig den vita florskappan“,
“fattigdomen mala bröd på nöjets handkvarn“ m. m. Men
bakom denna brokiga italienska barockdräkt klappade dock
ett redligt svenskt hjärta, och mitt i all bombast kan man
hos honom få läsa en så enkel och vacker strof som den,
i vilken han hyllar sin hembygd:
— — Värmeland, du alla länders pris!
Du äst uppfylld med lust och allsköns ädla dygder,
Du äst för alla land ett jordiskt paradis!
Om man med bunden syn, där far mins gård står byggder,
Mig ledde, kände jag igen båd’ ugn och spis,
Båd’ kyrkor, berg och skog, men mest — hör vad jag säger —
Gläds jag med dig, att du så mildan konung äger.
Den starka rojalism, som kommer fram i de sista orden
och som hela dikten andas, är, även den, ett uttryck för
denna tids fosterlandskärlek, ty på Karl XI:s och Karl
XII:s tid voro konung och fädernesland ej skilda begrepp,
här man älskade sitt land, älskade man ock sin kung,
och ingen har kanske bättre uttryckt detta än Dalstierna
i de sonetter, som han diktade vid Karl XI:s död. En
av dem slutar med denna äkta karolinska strof:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0165.html
