Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Stormaktstiden
- Poësie fugitive
- Werwing
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Förr skall gråsten bli en limpa,
Förr skall oxen vingar få,
Förr skall suggan bli en simpa,
Förr skall Stockholm lära gå,
Brunkeberg bli förr en båter
Och min rumpa apotek,
Förr än Elin jag förlåter —
Elin är min grisestek.
Mönstret för dylika barocka sammanställningar hade
Holmström lånat från Scarron, och man fattade icke, att
detta i själva verket var något annat än den sunda
svenska realismen hos Stiernhielm och i de svenska
bröllopsdikterna. Grovkornigheten var gemensam för bägge, och
denna lät man utan att märka det ersätta naturtroheten.
Men i andra av Holmströms dikter, särskilt i hans
dryckessånger, kommer dock ett mera svenskt drag fram, och det
ursinniga rusbegäret i dem har, trots all överdrift, hos sig
något av medryckande kraft i skildringen.
Poësie fugitive.
En annan strömning inom den franska litteraturen hade
större betydelse för oss. Det var den franska
bagatellpoesien, poësie fugitive, som ända från renässansens
början varit populär i Frankrike och där hållit sig trots alla
växlande stilriktningar — detta glada, kvicka, lättsinniga
skämt, som så väl passar för det galliska lynnet. I Sverige
spåra vi inflytandet från denna poësie fugitive först på
1680-talet och då hos Erik Lindsköld, som icke blott
var den allvarlige statsmannen, utan också en tid hovets
rolighetsminister. Någon större betydelse äga naturligtvis
icke hans små poem, gravskrifter över änkedrottningens
hundar o. d., men de visa, att det svenska hovet nu fått
åtminstone några litterära intressen, och i viss mån är
Lindsköld vår förste hovpoet, Dalins föregångare.
Werwing.
Men den egentlige representanten för denna art av poesi
var Johan Gabriel Werwing, en ung levnadsglad
diplomat. Hans flesta dikter äro väl blott översättningar och
efterbildningar från franskan, men han lyckas icke illa att
lämpa det ännu tunga svenska språket till ett uttryck för
det lätta franska skämtet, och han anslog dock den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:12 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/1/0169.html
