Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturvetenskapen, ekonomien och de humanistiska vetenskaperna - Medicinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick en politisk karaktär, i det att kirurgerna voro mössor,
medici hattar. Riksdagens smak att regera var ännu
ett väsentligt hinder för en praktisk anordning av de
medicinska studierna. För att vinna medicinsk grad måste
den blivande läkaren först avlägga en teologisk examen,
som styrkte hans renlärighet, men krävde två år; därefter
skulle han avlägga examen i den filosofiska fakultetens alla
ämnen — en rest från det medeltida
undervisningsväsendet — vilket tog en normaltid av fyra år. 1759
inrättade ständerna vidare en examen i statsrätt d. v. s. i
Sveriges avundsvärda fria författning, av Linné beräknad
till åtminstone ett halvår. Sedan följde efter ytterligare
ett halvårs studium en examen i kemi, och först därefter
fingo studenterna börja med medicinen, som i regeln krävde
åtta år. Den, som sedermera ville bliva anställd såsom
läkare i statens tjänst, hade slutligen en halvårig kurs på
sjukhuset i Stockholm. Med åtskillig överdrift anslår Linné
därför den medicinska kursen till 18 à 20 år, av vilka
mer än hälften åtgick till förberedande och ganska
överflödiga studier i icke-medicinska ämnen. Och dock blev
resultatet, att de medicine doktorerna voro så okunniga
i kirurgi, att de ej ansågos dugliga att ens slå åder.
Den praktiska undervisningen låg i följd av riksdagens
motvilja mot alla kulturanslag så gott som nere. Att —
för enskilda medel — ett sjukhus inrättats i Uppsala, har
redan nämnts, men det var ytterst obetydligt, och i Lund
tyckes man först omkring 1736 hava fått en klinisk
undervisning till stånd i det kort förut inrättade länslasarettet.
Vid universiteten var man därför så gott som uteslutande
hänvisad till katederföreläsningar.
I Stockholm voro förhållandena andra. Där hade man
dels Collegium medicum, som icke hade någon undervisning
och praktiskt sett numera ej heller någon examensrätt, dels
den Kirurgiska Societeten, ett skrå av hantverksmässigt
utbildade fältskärer, barberare o. d. folk, inför vilken societet
dock examen såsom gesäll och fältskärmästare avlades, dels
slutligen vissa av Collegiet, av Societeten och av varandra
oberoende professurer, som inrättats av ständerna: en i
anatomi och kirurgi (sedan 1756), som skulle undervisa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
