Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturvetenskapen, ekonomien och de humanistiska vetenskaperna - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men någon vetenskaplig metod för det egentliga ämnet
i sin stora historia förstod Dalin icke att anlägga. Linnés
känsla för vikten av ett rikhaltigt och kritiskt sovrat
material ägde han icke, och varken uppspårade han några
nya källor till vår historia eller förstod han att kritiskt
behandla de gamla. Historiens vetenskapliga uppgift hade
han knappt klar för sig, och liksom i Argus var han
framför allt moralisten, som sökte att i historien finna
sedolärande exempel. Denna moraliska synpunkt hade redan
Olavus Petri anlagt på historien, men hos den gamle
reformatorn hade dock moralen haft den äldsta protestantiska
tidens storslagenhet över sig, under det att Dalins moral
däremot smakar väl mycket av 1700-talets
snusförnuftighet. Å den andra sidan låg detta moraliska intresse i
hela tidslynnet, och såsom hävdatecknare hade Dalin blott
lånat denna moraliserande metod från den mycket populäre
franske historikern Rollin, som var hans förebild. Utan
denna sedolärande tendens hade han kanske ej slagit an
så, som han gjorde. Men hemligheten i hans framgång
låg dock nog snarast däri, att han även såsom
historieskrivare lade i dagen samma berättartalang, som skapat
Argusförfattarens rykte, och tack vare denna lyckades han
att göra den svenska historien populär i en nästan lika
stor krets som den, vilken förut njutit av Argus. Det
var vidare först genom honom, som stilen fick betydelse
inom historieskrivningen. Han var icke någon torr
arkivman som 1600-talets lärde, utan även här framför allt en
belletristisk författare, och därigenom kunde historien nu
också få betydelse för den allmänna bildningen.
Såsom historisk vetenskapsman var hans samtida
Lagerbring honom visserligen mycket överlägsen, ty med
avseende på den egentliga medeltiden — och längre än till
1483 sträckte sig ej hans Svea Rikes Historia —
behärskade Lagerbring ett verkligt betydande, till en stor del
nytt material, och han förstod vida bättre än Dalin att
kritiskt värdesätta detta. I bägge dessa fall hade han tagit
intryck av den nya tidens, företrädesvis av naturforskarne
utbildade vetenskapliga metod. Även hans kärva, originella
och enligt 1700-talets smak “ovårdade“ stil, som icke var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
