- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 2. 1700-talet /
83

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturvetenskapen, ekonomien och de humanistiska vetenskaperna - Klassisk språkvetenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna tid, som i strängare bemärkelse kunna betecknas
såsom språkvetenskapsmän, var intresset för det levande
språket ganska stort och allmänt och röjer sig dels i de
mest för praktiskt bruk avsedda ordböcker och
grammatikor, som nu skrevos av Sahlstedt, Botin m. fl., dels i
det från föregående sekel fortlevande stavningsgrälet, som
lyckligtvis för en tid framåt avslutades genom Svenska
Akademiens förut omtalade stavningslära, dels i det vida
mera betydande arbetet på utbildandet av en verkligt
svensk stil. Ty denna skapades dock under 1700-talet.
Dalin gjorde här onekligen en stor och viktig insats. Men
smidig och elegant är han dock icke, utan fortfarande
ganska “karolinsk“ både i ordval och framför allt i
vändningar. Utvecklingen gick emellertid snabbt. Dalin avled
1763, och redan i slutet av nästa årtionde framträdde en
författare — Kellgren — som skrev en fullt modern svenska:
lätt, kvick, högstämd och logisk, en svenska, som redan
från början är så fulländad, att de sedan gångna
hundrafemtioåren knappt kunnat ytterligare utbilda den. Och
denna gärning betyder dock även ur språkets synpunkt
något mera än ordsamlingar och stavningsregler.

Klassisk språkvetenskap.



Den klassiska och den orientaliska filologien stod under
större delen av 1700-talet lågt i hela Europa. Den latinska
litteraturen lästes väl lika mycket som den franska, t. o. m.
mera, och för skönlitteraturen var den fortfarande av stor
betydelse, särskilt kanske satirikerna. Men den omkring
århundradets början utbrytande striden om företrädet mellan
den antika och den moderna kulturen, “la querelle des
anciens et des modernes“, visade, huru föga sinne det nya
rationalistiska och naturvetenskapliga seklet hade för
antikens klassiska skönhet. Blicken för denna fick man först
öppnad genom den från Montesquieu utgående
revolutionerande historieuppfattningen, särskilt genom Woods och
Winckelmanns härav påverkade undersökningar. Genom
Wood lärde man sig uppfatta den homeriska sagoåldern,
lärde sig förstå, att de homeriska dikterna icke voro några
lärda allegorier, utan i grunden folkdikter, och genom
Winckelmann fick man blicken öppnad för skönhetsvärdet
hos antikens konst. Men inom den svenska vetenskapen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free