Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenberg och Bellman - Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skymtar fram vid dess ena ände, och mitt emot, över
husgavlarna mot Västerlånggatan, blänker S. Niklas torn som
rött guld i den mörka natten. Låsen äro brutna,
hundarna tjuta, en yrvaken tupp börjar gala, rutorna äro
spräckta, och ur ett av hålen tittar en gulbrun katt
fram. På en hövålm slåss två käringar, en kärra full
med drank står med skalmarna mot en vägg, i en
sönderslagen lykta röker en utbrunnen dank och nedanför i
rännstenen sover en dödfull gesäll.
Men även dessa så naturalistiska scener få ofta över sig
ett drag av rokoko. Pan och Eolus, Karon och Venus
— att icke tala om Bacchus — äro nästan ständigt med,
och det ljuder liksom en svag musik av menuett bakom
det hela. Detta var hela århundradets lynne, och det
går igen också hos Linné. Då han t. ex. skall beskriva
Erica palustris, gör han det med följande ord: “Då jag
henne såg, föll mig före Andromeda, så att om poeten
just satt sig före, mystice, att beskriva henne, hade hon
aldrig bättre träffats.“ Liksom Andromeda stod
Klockljungen på den ensliga tuvan med bleka kinder och lutat
huvud, och liksom diktens jungfru hotades hon av ett
odjur. — Det är detta sätt att beskriva, som går igen
hos Bellman.
Så äkta Stockholmska och germanskt naturalistiska
Fredmansfigurerna än äro, hava de dock alla en
anstrykning av avsigkommen fransk rokokoelegans — särskilt
Ulla Winblad, men även Fredman, Movitz och Mollberg.
Och här hava vi kommit fram till den Bellmanska diktens
huvudpunkt: dess människoskildring.
1700-talets svaghet var just dess skematiska, abstrakta
karaktärsteckning. Endast inom romanen möter man någon
starkare realism, men i det hela rörde man sig med typer
såsom den avundsjuke, den äregirige o. s. v. Frånsett
romanen var Bellman den förste store realisten såsom
karaktärstecknare. Väl kan man ej jämföra honom med
t. ex. Shakspere. Den oändliga rikedom på skiftande
karaktärer, som dennes dramer innehålla, har ingen
motsvarighet hos Bellman, som blott skapat en enda verkligt
stor karaktär: Fredman. Men denna skapelse är dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
