Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Wallenberg och Bellman
- Fredmans epistlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fiolerna och valthornen få nu liksom en annan klang,
brännvinet och dubbelölet strömma och
Kärlekens tempel, dess länder och städer,
Ä’ bolstrar och fjäder,
Trappstenar och bräder
Och gator och gränder och stolar och bord.
De övriga i det äldre sällskapet kring Fredman —
Jergen Puckel, fader Bergström, bror Bredström, Kristian
Wingmark — leva blott genom honom, och någon starkare
individualitet ger Bellman dem icke. Det enda
undantaget är Ulla Winblad, men icke heller hon är någon
personlighet, utan snarast en symbol: en frihetstidens Nana.
I verkligheten var hon en av det dåtida Stockholms mest
bemärkta demimondedamer — Ulla Winblad var blott hennes
“nom de guerre“ — och hade t. o. m. varit med på den
beryktade bal, som några unga tjänstemän vid denna tid
haft den oförsyntheten att ställa till i sin ämbetslokal på
kungl. Slottet och dit de bjudit Korv-Eva, M:lle Spaas,
Bläsan, “M:lle Winblad“ och andra lätta skönheter. 1772
gifte sig emellertid Maria Kristina Kjellström — såsom
hon i verkligheten hette — och flyttade till Norrköping.
I epistlarna, särskilt de äldre, skymtar hon egentligen
blott fram; hon dansar med på baler, reser över till
Djurgården o. s. v. Men något psykiskt drag kommer knappt
fram. Hon står såsom en skönhetens och kärlekens gudinna,
en Venus med röda klackar och schäferhatt, och trots all
den drastiska kraft, med vilken Bellman målar de många
tvetydiga situationerna i hennes liv, omstrålas hon dock
av en egendomlig idealitet, i vilken blandar sig en känsla
av vemod och sympati, nästan av ömhet, såsom i den
gripande episteln I går jag såg ditt barn, min Fröja:
Så skynda dig Fröja att lyda,
Glöm avunds hand.
Lät nöjets bloss din himmel pryda
I Pafos land!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0160.html
