Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Upplysningens genombrott
- De första Stockholmsåren
- Mina Löjen och Våra Villor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ena är skriven med anledning därav, att hon under en
promenad förlorat sitt skärp, och i en förtjusande
rokokodikt framställes detta missöde såsom en hämnd av de
små amoriner, som hon förtörnat. Ännu mera
formfulländad är den andra dikten — sedan kallad Till Rosalie.
Ett mera smältande välljud hade det svenska språket förut
aldrig nått, icke ens hos Creutz, och i mera förledande
form har väl aldrig den sinnliga kärleken besjungits i svensk
dikt. Ty Dafnes skald hade intet av den heta lidelse, som
pulserade i Kellgrens ådror.
Mina Löjen och Våra Villor.
Men denna sensualism riktar Kellgren in icke blott
på erotiken, utan den utvecklas hos honom till en
universell världsåskådning, till samma materialism, som i
Frankrike förkunnades av encyklopedisterna. Av dem, särskilt
av Helvetius, men ock av Holbach och La Mettrie, hade
Kellgren tagit starka intryck. Det är särskilt i två mycket
berömda dikter, som denna världsåskådning kommer fram, i
Mina Löjen (troligen redan 1777) och Våra Villor (1780).
Den kristne, som följer sin religions moralbud, framställes
i den förra dikten såsom en självplågande, av sina
fördomars boja tyngd fakir mitt i en värld av skönhet och
njutning, och blodigt hånar Kellgren här den bibliska
läran om människan såsom ett från djuren artskilt väsen
— dogmen om hennes herravälde över dem avslöjas bäst,
då det svultna lejonet med hull och hår slukar majestätet;
religionen är ett bedrägeri, som i vinningssyfte uppfunnits
av prästerna, och för att själva få njuta, då vi tro, döva
de oss med det bedrägliga hoppet om en odödlighet, som
icke finnes.
Till synes lika radikal är den andra dikten, Våra Villor.
Kellgren låter här den moderna filosofiens kalla ljus falla
över allt det ideala i livet, över allt, som människan lärt
sig vörda såsom upphöjt och skönt, och i förnuftets ljus
visar sig då detta såsom en bedräglig villa. Äran — vad
är väl den annat än en chimär? Och kärleken?
En brånad spridd med blodets lopp,
En lusta, som behovet väckte
Och njutandet ånyo släckte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0190.html
