Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thorild och Lidner - Skrifter under landsflykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplysningen och sökte där påbörda Rosenstein åsikten, att
sanningen med våld borde genomföras — således samma
utväg, med vilken visserligen Thorild själv nyss förut hotat,
men som Rosenstein aldrig förordat. Och på sommaren
1794 utkom slutligen hans ryktbara Rätt eller alla
samhällens eviga lag, i vilken han med sin våldsamma
häftighet vände sig mot den franska revolutionen.
Ännu i slutet av föregående år hade han jublat över,
att fransmännen “äntligen lärt sig att lägga guillotinen
på rätta stället“, men med det nya året började han
bliva missbelåten med deras stortalighet: “på en dag
störtade svearna fem konungar i en brunn, sade ingenting
och gnydde knappast fram några Torgnyord däröver, långt
efteråt.“ Sedan blev honom jakobinernas pöbelvälde för
starkt, och ett uttryck för den nya åsikten var den nyss
omtalade broschyren. Han fann nu, att republiken ej
realiserat hans frihetsideal och att det ännu “icke någonsin
varit så farligt i en monarki att tänka mot monarkismen
som i en republik att tänka mot republikanismen. Och —
tillägger han på ett annat ställe — när du är en kvidande
slav, vad båtar dig, att man hellre kallar dina fjättrar
republikens dekreter än tyrannens nycker.“ Förut har så
mycket skrivits mot en endes vilja och våld, att jag kan
fägna mina läsare med en stor nyhet, då jag nu tänker
skriva mot allas vilja och våld. “Vad tröst är för mig
en pluralitet, när de mesta naturligtvis äro de, som veta
minst, ganska ofta utgöra just dårarnas stora hop och alltid
varit de, som gjort allt ont på jorden, medan det är klart,
att intet tyranni kan uppkomma eller bestå utan genom
en pluralitets dumheter och galnes vilja.“ Den nya princip,
Thorild tror sig hava funnit, är rätten. I en mängd fall
räcker hopens förstånd till att utröna, vad som är rätt, i
några fall måste man vända sig till ett fåtal lärde och i
de viktigaste frågorna blott till en ende.
Rent teoretiskt sett står Thorild här på samma
ståndpunkt som han alltid stått: det var den vise d. v. s. han
själv, som skulle vara envåldshärskare, vare sig som
monarkens allsmäktige major domus eller såsom republikens
diktator. Men i tillämpningen av sina principer hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
