Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Thorild och Lidner
- Prosastil
- Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prosastil.
Men stor var Thorild blott såsom prosaist. Kellgren,
som jämte honom var århundradets främste, hade till en
stor del blivit detta genom att bilda sig efter fransmännen,
och han fulländade den stil, på vilken hela århundradet
arbetat. Men denna är varken så originell eller så personlig
som Thorilds. Man kan tveka, huruvida Kellgren eller
Leopold skrivit ett stycke, men man kan aldrig tveka, då
det gäller Thorild. Han hade aldrig bildat sig efter något
mönster, och i varje rad avspeglar hans stil honom själv.
Den är kort, avhuggen, med slående antiteser, oväntade
övergångar och de mest överraskande hopp från den högsta
oratoriska flykt ned i vardagslivets realiteter. Så vida
bilden är uttrycksfull, skyr Thorild aldrig att använda den,
och han har en virtuosmässig förmåga att ständigt skapa
nya, målande ord. Man behöver blott läsa en sats som
denna för att finna, att den kan ingen annan hava skrivit:
“Ryta kan en best, skria kan en åsna, råma kan fänaden.
Det vill säga: att allt väder, som kan komma ur det största
vilddjursgap, bevisar intet mera, än att det var ett fanders
stort gap, varutur det kom.“
Den strävan mot realism, som går genom hela århundradet,
kommer därför, vad stilen beträffar, nästan starkare och
mera medvetet fram hos honom än hos Bellman. Stilen
— säger han själv — är konsten att “göra en sak livlig
och levande, det är: att visa det sköna i all sin skönhet,
det stygga i all sin styggelse. Man målar icke det fula
vackert, man målar icke fan i morgonrodnadens guld,
likaså litet som en so i rosenrött.“
Och i denna definition har man Thorild själv.
*
Lidner.
Thorild var den nya riktningens store prosaist. Dess
store poet var Lidner. Vid första blicken slås man av
likheten dem emellan. Båda äga samma oförmåga att
uppfatta livets realiteter. Lidner kunde aldrig lära sig
förstå, att orsaken till hans brist på framgång i det yttre
livet låg hos honom själv, och han skyllde ständigt på
“vidriga“ omständigheter. Båda voro starkt subjektiva
författare, och redan samtiden senterade, huru intimt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:25 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/2/0227.html
