Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fru Lenngren och Franzén - Den tyska filosofiens genombrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
naturligt, att denna även här skulle vinna anhängare,
ehuru Kantianismen först betraktades såsom ett revolutionärt
filosofem och till en början ock var det.
Det nya tyska inflytandet gjorde sig gällande på två vägar,
dels vid universiteten, dels genom tidskriftslitteraturen.
Kants Kritik der reinen Vernunft utkom 1781, och redan
i slutet av samma årtionde fanns i Uppsala en Kantian,
Daniel Boëthius, som sedan 1783 var professor där. Mellan
honom och den andra “filosofen“, den hetlevrade
Lockeanen Christiernin, utbrast en häftig strid, som dock banade
väg för den nyare “kritiska filosofien“. I Lund fick man
också kort därefter två Kantianer, Munthe och Lidbeck,
vilka bägge haft betydelse för Tegnérs utveckling. Den
banbrytande filosofen var dock Benjamin Höijer, som trots
de förföljelser, för vilka han utsattes, blev den egentlige
läraren för den yngre generationen i Uppsala, för Geijer,
Atterbom och Hammarsköld och som med sitt rörliga
ingenium tog intryck ej blott från Kant, utan ock från
dennes efterföljare Fichte och Schelling. Det var också han,
som först med styrka påpekade betydelsen av den nya
“klassiska“ tyska litteraturen, Lessing, Göthe och Schiller och
sedan också trädde i beröring med de tyska nyromantikerna.
För dessa idéer verkade han särskilt såsom den flitigaste
medarbetaren i G. A. Silverstolpes tidskrifter
Litteraturtidning (1795—1797) och Journal för Svensk Litteratur
(1797—1803). I en i den förra tidningen införd
uppsats heter det, att ingen annan nation har en sådan mängd
av stora författare i alla ämnen som den tyska och att
ingen annan nations vitterhet hade i högre grad klassisk
ton och enfald.
I något liknande riktning gingo flere av uppsatserna i
den av Georg Adlersparre utgivna tidskriften Läsning i
blandade ämnen (1797—1801), där särskilt Johan Åström
sökte göra Kantianismen bekant och visa upp dess
förenlighet med kristendomen.
Det var under intrycket av denna tyska strömning,
som slutligen det avgörande genombrottet i vår litteratur
skedde samtidigt med det gamla gustavianska statsskickets fall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
