Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Roman och drama - Operan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ivrig Gluck-beundrare. I regeln stod man på en äldre
ståndpunkt, och de librettförfattare, som man satte högst,
voro Metastasio och Quinault, vilkas antik mera var Racine’s
än den verkliga. Av de tonsättare, som här anlitades,
representerade italienaren Uttini snarast den italienska musiken
före Gluck, under det att tysken Naumann stod Alcestes
tondiktare närmare.
Hos Gustav III förenades i viss mån dessa olika
riktningar. Till hela sin läggning var han onekligen poet,
han hade något av förromantikens syn på livet, hans
intressen voro kanske i främsta rummet estetiska. Och dock
blev han aldrig skald i egentlig mening, ty även här var
han för ytlig och hans lynne för oroligt. Fäster man sig
blott vid hans dramer, gör han mera intryck av den
skicklige regissören än av den verklige dramatikern.
Förmodligen har det aldrig funnits en ivrigare
teatervän än han, och han gjorde allt för att skapa ett svenskt
drama. Inom detta var han särskilt intresserad för operan,
ehuru han själv alls icke var musikalisk. Men det, som
här tilltalade honom, var den rikare prakt i dräkter och
dekorationer, som operan kunde utveckla, triumftåg, slag,
baletter o. d., och för själva tanken i det hela hade han
i verkligheten så litet sinne, att han nästan lika mycket
tilltalades av “upptåg“ i 1600-talets stil. Hans egna stycken
äro till en stor del mosaikarbeten, hopsatta av reminiscenser
från de otaliga franska dramer, som han hade i sitt huvud.
Men huru som helst utvecklade han på detta område en
oerhört ingripande verksamhet, och i det stora hela kan
det gustavianska dramat sägas vara hans skapelse, en
skapelse, som också bär hans drag. Han var outtröttlig
i att söka uppspåra dramatiska författarförmågor, och ofta
gav han dem själv ett utkast, som de sedan fingo
bearbeta. Först vände han sig till den vittre rådmannen i
Stockholm Johan Wellander, som efter konungens plan
skrev Thetis och Pelée, varmed Bollhuset invigdes —
en grann, mytologisk opera med praktfulla scener, offer i
templet, kämpalekar, en balett av furier o. d., och där
Neptun kommer dragen på sin char, omgiven av tritoner
och nereider, där Jupiter åskar och där Eolus stormar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
