Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Inledning
- Författarnas samhällsställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inledning.
Fäster man sig blott vid utsidan, företer den svenska
litteraturen, liksom den utländska, under 1800-talet en
utvecklingshastighet, som förut säkerligen icke kunnat anas.
Denna sammanhänger naturligtvis med den kraftiga
ekonomiska och industriella evolutionen under järnvägarnas och
telegrafens tidsålder, men är icke dess mindre storartad.
Det svenska årstrycket 1918 är säkerligen i volym
betydligt större än hela den svenska litteraturen före 1809,
och ett enda nummer av en stor huvudstadstidning
innehåller troligtvis flera typer än en hel årgång av Kellgrens
Stockholmspost.
Författarnes samhällsställning.
Denna hastiga utveckling börjar dock ej omedelbart efter
1809, utan först fram mot århundradets mitt, och i yttre
avseende betecknar revolutionsåret knappt någon vändpunkt.
Under den första tiden voro litteraturens män liksom förut
ämbetsmän, vilka på sin höjd kunde hava en biinkomst av
litterär verksamhet, men som ekonomiskt existerade genom
ämbetsmannalönen. Till denna klass hörde ju guldålderns
alla mera betydande författare: Wallin, Franzén, Tegnér,
Geijer, Atterbom, Stagnelius m. fl., och det var först genom
tidningsväsendets utveckling på 1830- och 1840-talen, som vi
fingo en annan författartyp. Se vi på de tongivande under
denna tid, äro de nästan alla anställda i den dagliga
pressens tjänst, och det är av sitt arbete i denna, som de få
sitt egentliga levebröd: Crusenstolpe, Almquist, Talis Qualis,
Orvar Odd, Blanche och även Viktor Rydberg — för att
blott nämna de mest bekanta. I socialt avseende stodo
de ännu tillbaka för ämbetsmännen, för professorerna
Malmström och Böttiger, att ej tala om hovmarskalken von
Beskow, och den uppslitande tidningsverksamheten var lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0013.html
