45 (Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin - Tal

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Inför bibelns färggnistrande poesi bleknade de romerska
skalderna, hos vilka han förut trott sig finna detta ideal.
Här mötte han en diktning, som på “morgonrodnadens
vingar“ höjde sig över jordelivet, sublim och storslagen,
mer än någon annan fylld av känslan för det evigas makt
och dess upphöjdhet över allt jordiskt. Det är också den
skarpa kontrasten mellan detta eviga och de mänskliga
strävandenas intighet, som utgör det bärande i Wallins
hela diktning — tydligast i hans mest berömda poem
Dödens engel med dess mäktiga anslag. Bristen hos
denna dikt — det alltför uttänjda utspinnandet av samma
tanke, varigenom det första intryckets styrka väsentligen
mattas — berodde därpå, att Wallin här icke hade någon
direkt förebild, som han kunde omskriva. Hans stora
parafras av den 104:de psalmen, där han hade en dylik
ledning, hör däremot till det mest sublima vi hava av
svensk poesi.

Tal.

Denna starka antites mellan evighet och förgänglighet
möter oss också i Wallins predikningar och tal. Även
här hade han genomgått en liknande utveckling, från
Lehnbergs abstraktionsfyllda stil till en mera enkel och
konkret vältalighet, som på samtida bör hava verkat ännu
kraftigare än på oss, som blott läsa, men icke stå, under
intrycket av Wallins mäktiga, välljudande stämma och
formfulländade deklamation.

Dessa tal röja ock, att Wallin trots sin neologiska
utgångspunkt tagit starka intryck av nyromantikens hat mot
upplysningen. Redan 1813 möta vi ett dylikt utfall:
“Mörksens ande har ej vilat; klädd i själva snillets dräkt,
ljugande i själva förnuftets namn, förskapad till en ljusens
ängel har han länge förkunnat en lära, ljuvlig för
världsträlen, nyttig för våldet, bekvämlig och lätt för slappa
veklingar och självtillräckliga vislingar.“ Och i sitt
jubeltal 1817 vänder han sig mot dem, som “åberopa förnuftets
ensamma ljus; det är ej tillräckligt, det lärer oss blott inse
vår inskränkning, vårt behov av en högre tillrättavisning.
Där det skryter av sin högsta klarhet, är det endast ett
lån av uppenbarelsen. Vill du se, vad den naturliga
religionen är, sig själv lämnad, så res till Söderhavets öboar,

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/huvudrag/3/0057.html

		Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet / 45 (1917-1918) Author: Henrik Schück, Karl Warburg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|