Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Atterbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom gamla psalmer och folkvisor. Av folket fick han
höra sägner och skrock, sagor om älvor och bergakungar;
några soldater berättade för honom om det finska kriget
och om den milde kungen, som de stora herrarna förrått
och mördat, och redan som späd fick han således både
sin rojalism och religiösa tro. När han blivit något äldre
fördjupade han sig i den litteratur, han kunde komma
över, sagor “tryckta i år“ såsom Fågel Blå och
Lycksalighetens Ö, Vilkinasagan och Snorre Sturluson, Mörks Adalrik
och Göthilda och till sist de tyska riddarromanerna. I
denna värld levde han fram sin barndom, och skollivet i
Linköping, dit han kom såsom nioårig, lämnade honom
ganska oberörd; julen och somrarna tillbringade han ju
ock på Åsbo. Under gymnasietiden utvidgades väl hans
läsning — med Bürger, Wieland, Lidner och Franzén.
Men någon litterär bildning hade han tydligen icke, då
han på hösten 1805, blott femtonårig, inskrevs såsom
student i Uppsala.
Där invaldes han emellertid redan samma höst i
Vitterhetens Vänner. Så till vida fick detta inval icke någon
betydelse för honom, som sällskapet upplöstes redan vid
julen samma år, då Hammarsköld lämnade universitetet.
Men genom beröringen med denne fördes Atterbom
tydligen in i den egentliga litteraturen, och under åren 1806
och 1807 läste han mycket, särskilt nyare tysk litteratur.
Ett uttryck för detta livliga litterära intresse var det
sällskap, Musis Amici, som han på hösten 1807 bildade
tillsammans med några andra kamrater — de begåvade,
tidigt bortryckta unga skalderna Elgström och Ingelgren,
den svärmiska Hedborn, den kvicke, mångkunnige,
praktiske Palmblad och några andra. Över detta
ynglingaförbund ligger det en obeskrivlig tjusning. Sällan finner
man så mycken svärmisk idealitet, en sådan sinnets renhet,
en så varm hängivenhet för de höga mål, för vilka de
strävade, och en så uppoffrande, oegennyttig vänskap.
Detta vänskapsförbund förblevo de under ett helt liv
trogna, och det var det, som gav dem ryggrad i den
kamp, de förde. Såsom femtioårig tackade Atterbom
vännen Hedborn för “påminnelsen om vår härliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
