Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Fågel blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
idealism, all romantik, som älskar det fula, därför att det
är fult och som utan egentligt motiv vill skända allt
upphöjt i livet.
Mot dessa representanter för det onda stå de goda. Men
av dessa är det en, som ehuru han i sagan knappt är mer
än antydd, av Atterbom gjorts till dramats egentlige hjälte
— “trollkarlen“ Deolätus, i vilken Atterbom givit ett
porträtt av den nyromantiske skalden, närmast av sig själv,
och det är till hans själsutveckling, som huvudintresset i
sagospelet anknyter sig. Dramat är därför lika mycket
egnat poesien som kärleken och äran.
Ehuru dramat spelas på Cypern, är Deolätus nordbo,
svensk, och hans barndom hade varit Atterboms egen:
Ack, på en kulle, nästan lik med denna,
Stod enslig, trång och säll min faders boning,
Och gossen, överlämnad åt sig själv,
Med blomstren umgicks blott och trädens susning.
Jag såg ej andra barn, och när jag såg dem,
Som sparsamt hände, snart jag flydde stojet
Att skåda stjärnans lopp och lärkans flykt
Och höra hjordens klockor mellan bärgen.
Och i de långa, dunkla vinteraftnar
En eld, som den där borta, halft förbrunnen.
På låga härden glimmade, i kojan,
Där modern framför brasan satt och spann.
Jag låg vid hennes fötter, läste hänryckt
En kämpasaga vid det röda skenet,
Och hörde dess emellan, hur hon sjöng
En tröstrik psalm med heligt vemod...
Men är ej dikten den egentliga
Naturen? Ej materiens liv och moder?
Ej alla formers odelbara urform?
Har något kallt beräknande förstånd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
