Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nyromantiken - Lycksalighetens ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som icke fordrar någon genkärlek, utan som är nöjd, blott
hon kan få offra sig för den älskade. Det var denna
kärlek, som drömmaren försmått, och med hennes
vemodsfulla visa, den underbart vackra sången om Tusenskönan,
som skördas av vintern, ändas det “första äventyret“.
Det andra är en enda stor hymn. Drömmaren har nått
sin trängtans mål, Lycksalighetens Ö, där skönhetens fé,
Felicia, blir hans maka, och vid hennes sida försvinna för
Astolf tre århundraden såsom några korta dagar. Men i
parken, utanför bröllopsgemaket, där de älskande vila i
kärlekens högsta berusning, klingar Näktergalens
vemodsfulla sång — kanske den vackraste Atterbom skrivit:
Strömma, välljud, strömma
Ut i fulla slag,
Medan blomstren drömma
Om sitt livs behag!
Låt dem dig förskjuta!
Olik blev vår lott;
Deras blev — att njuta,
Din — att offras blott.
Huld är dock att skåda
Livets korta lek!
Vi skall jag bebåda,
Att dess fröjd är svek?
Dock — du klagar jävigt,
Suck av ohörd bön!
Räckte maj för evigt,
Vore han då skön?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
