Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Geijer och göterna
- Richerts “göticism“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
teorier lät sin reaktionära åskådning leda sig till rent
barocka påståenden. Han ville vara en gengångare från
forna tider och detta icke alldeles utan ett visst
affekterat trots.
Richerts “goticism“.
Att likväl de “götiska“ strävandena ingalunda voro
oförenliga med framstegsarbete i staten, framgår av, att
en bland ivrarne för kännedom om fornkulturen, visserligen
icke medlem av förbundet, just var de liberales
märkesman, juristen J. G. Richert, som medverkade vid
utgivandet på originalspråket av Snorres Konungasagor jämte
bearbetning av den gamla svenska tolkningen, och som
betecknande nog — enligt vad som framgår av Rasks brevväxling
— lät utdela exemplar av dessa sagor på själva sagoön, Island.
Han var det ock, som tog initiativ till utgivande av det
märkligaste fornsvenska litterära minnesmärket Sveriges
gamla lagar — en “götisk“ bragd så god som någon —,
och som utsåg de män, som skulle utföra detta värv:
Schlyter och Collin. För de liberale var nog Torgny
lagman den “götiska“ urbilden från forntiden.
Den viktigaste götiska insatsen skedde genom de
litterära bidrag, som Iduna innehöll, främst Geijers
ungdomsdikter, senare ett fyrtiotal av Tegnérs skaldestycken,
däribland nio Frithiofssånger. Andra bemärkte skalder,
vilkas bidrag rymmas inom Idunas pärmar, äro Afzelius,
Nicander, Beskow.
*
Detta var alltså det “Götiska förbundet“. Man har
ock talat om en “götisk skola“ i vår litteratur såsom
fristående i förhållande såväl till den gamla skolan som till
nyromantiken. Men detta är knappt riktigt. Män som
Leopold och Wallmark fördömde såväl fosforism som
goticism och gjorde föga skillnad dem emellan. Å andra
sidan kände sig “göter“ och “fosforister“ ej såsom
motståndare; Atterbom och hans meningsfränder hälsade med
hänförelse den götiska rörelsen. De medverkade ju i
varandras tidskrifter. Goticismen blev heller aldrig någon
“skola“ i samma mening som nyromantiken. Den var
en tidsströmning, som övade inflytande även på rena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0103.html
