Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer och göterna - Geijers första dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brygga till skaldens egen tidsålder, om den eljes skall
äga poetiskt värde. Anmärkningsvärt är för övrigt, att
detta skaldestycke om den nordiske vikingen i själva formen
har föga eller ingen frändskap med den fornnordiska
poesien, om vilken Geijer enligt egen utsago vid denna
tid endast ägde ytlig kännedom; däremot har dikten
mycket starka beröringspunkter med Ossian både i det
elegiskt känslosamma och i havsstämningen. Romantisk
är denna dikt i den ringaktning för det “nyttiga“, den
längtan, den oändlighetskänsla, som här komma till uttryck.
Men i verklighetssinnet, i den tvärhuggna kraften, i friheten
från dunkel och floskler står den i direkt motsättning till
nyromantiken, med vilken Geijer ju eljes i sina
prosauppsatser tycktes ha så många beröringspunkter.
Medan det äventyrslystna, romantiska, fantasibehärskade
i Geijers kynne fritt gav sig lopp i Vikingen, så
representerar den samtidigt i Götiska förbundet föredragna
Odalbonden ett annat drag: kärlek till hemmets bygd, till
torvan, till det trofasta arbetet i mark och skog. Typen
var ju välkänd från den tidigare nordiska renässansen
— alltifrån Oxenstierna, Thorild och norrmannen Zetlitz
— men framträdde här i sin fulla mognad, mejslad efter
modell i det fäderneärvt kärnsunda i Geijers egen
personlighet. Den “sens commun“, mot vilken han kunde
rikta kritiska ord, när den förhävde sig såsom
vetenskap, framträdde här idealiserad — “mig mycken lärdom
ej gör tung“ — och likaså finna vi romantikern Geijer
röja överraskande starkt sinne för bondens “utilitarism“,
då han reder för landet dess närande saft och bygger upp
de byar och riken, som de väldige herrar slå omkull. I
stilen äger denna dikt i motsats till Vikingen ett visst
fornnordiskt kynne, befryndat med Havamals märgfulla
levnadsregler.
Gustaf Eriksson ger göternas ideal av en patriarkalisk
konung och uttrycker tillika den djupa känsla för
faderligheten, som är Geijer egen. Det vilar något av
fosterländsk helgongloria kring kung Göstas huvud.
Mera gammaldags är Manhem, som i sin Rousseauanskt
idealiserade skildring av den gamle nordbons dygder, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
