Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Geijer och göterna - Ling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den svenska gymnastiken. Som diktare är han egentligen
en fortsättare av den akademiska förgoticismen och i icke
ringa mån beroende av en äldre smak. Under sin första
Stockholmstid på 1790-talet var han närmast en Sturm
und Drangpoet av den sentimentala skiftningen, och denna
egenhet blev han egentligen aldrig kvitt, trots all sin
yverborenhet. Hans hjältar ryta visserligen, men de gråta
också.
I Köpenhamn, där han vistades under det nya
århundradets första år och där han fick väckelse att ägna
sig åt fysiska idrotter i Pestalozzis anda, mottog han nya
intryck dels från den äldre danska poesien med nordiska
motiv, dels från Steffens’ nyromantiska förkunnelse, och
dessa intryck förde han över med sig till Lund, där han
var fäktmästare 1804—1813 och bl. a. umgicks flitigt
med Tegnér.
Ling blev härigenom en bland romantikens förste
budbärare i Sverige, i viss mån den förste “göten“. Men
det som för Geijer varit det väsentliga — inslaget från
tyska idealismen — saknades hos den mindre bildade,
något grovhuggne Ling. Goticismen blev därför för honom
mera en yttre dräkt, som dolde en sentimental poet från
det gångna seklet. En hel rad av dramer flöt nu ur
hans penna alltifrån den nära nog gammalakademiska, på
alexandriner författade Eylif den göthiske och den
likaledes på gammal grund stående Agne, där de tre
enheterna ännu respekteras, men som röjer ett känslopatos
befryndat med Ewalds och Oehlenschlägers. En kortare
dikt Gylfe, som 1810 offentliggjordes i Lyceum,
behandlade i allegorisk form och en av Ossiansdikten starkt
påverkad stil skilsmässan mellan Sverige och Finland och
gav ett kraftigt uttryck åt revanschkänslan, liksom året
senare Tegnér i sin Svea.
Det erkännande denna dikt vann — bl. a. av
Atterbom — uppmuntrade Ling att utföra ämnet i större mått
och att i ett likanämnt mytiskt allegoriskt epos (1812,
1814) skildra samtidens historia. Meningen var väl till
en början fortfarande att till skildringen av Finlands
förlust knyta hoppet om dess återerövrande, men under
diktens utarbetande förändrade ju den svenska politiken kurs,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
