Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Tegnérs studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville dock, såsom Nilsson anmärkt, hava metafysiken i
diktens form såsom aning och symbol. Betecknande är ett
uttalande av honom, att “allt som har något värde,
följaktligen haft något bestånd i filosofien från Plato till
Schelling, är ren dikt, ett didaktiskt poem över natur och ande“.
I sin svenska naturell och sin första läsning — det
Myhrmanska bibliotekets antika författare samt franska,
engelska och svenska klassiker — ägde Tegnér i varje fall en
avgjord motvikt mot den nyromantiska filosofiens skolastik.
Nilsson har gentemot Brandes’ underskattande av det tyska
och överskattande av det franska inflytandet på Tegnér
skämtsamt yttrat, att “om Tegnér importerade något från
Frankrike, har det väl varit sina viner“. Denna vändning
är nog mera kvick än träffande.
Det är sant, att Tegnér följer sin estetiske lärofader,
Kantianen och humanisten Bouterwek i fördömandet av
franska språket såsom opoetiskt, att han i sina
föreläsningar (fr. 1812) beklagar, att svenskan som språk lidit
av den franska bildningen, vilket ju ock framgår av orden
om “det främmande smink“ i Språken, och att han
även följde senare tyska författare i domen över
franskklassicitetens epos och drama. Men dock är det
uppenbart — och ej minst framgår det av hans egna uttalanden,
— att den franska diktens klarhet och pregnans, låt vara
förmedlad genom gustavianernas diktning, satt en
avgörande prägel för livet på hans ande; ynglingen, som
svärmade för de franska frihetslärorna och hyllade
upplysningstidens fördragsamhetsteori, som prisade Bonaparte
såsom dygdens son och manade honom att bliva fredens
återupprättare, som beundrade Leopolds Virginia,
efterbildade hans tankepoesi (i dikter som Öfver lifvets plågor
och tröst) och pietetsfullt hyllade honom i tillägnan av
Axel, som översatte Voltaire och tog intryck av denne, av
Rousseau och av Thomas, liksom — kanske i andra eller
tredje hand — av Pascals pessimism, har dock
“importerat“ åtskilligt från den franska kulturen, och det just
under den tid, då hans ande fick sin första daning. Är
det icke för resten betecknande, att han ursprungligen
tyckes ha lärt känna Shakspere endast i fransk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
