Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Svea - Härbärget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akademikern Gudmund Jöran Adlerbeth — “föreningslänken
mellan akademien och statsrådet“ — och farliga ställen,
som kunde såra Ryssland, uteslötos eller dämpades. I
stället för hämndens vrede fick en mera resignerad
stämning komma till orda, om också alltjämt revanschhoppet
glödde under askan. Nu insköts ock ett märkligt parti
i dikten, som Böttiger bibehållit vid omredaktionen: det
resignerade avskedet till Finland och den därtill knutna
maningen till Svea att skydda vad hon ägde kvar och att
“inom Sveriges gräns erövra Finland åter“, en sedermera
ofta citerad poetisk tanke, till vilken Adlerbeth givit
uppslag. I övrigt var Tegnér icke i allo eftergiven vid vad
han kallade “halvsålningen och klacklappningen av Svea“.
Mycket lämnades, trots råden, oförändrat. Men det patos,
som uppbar tävlingsdikten, — “stridssignalen mot öster“
— har i ej ringa mån dämpats i den 1817 tryckta
versionen med dess mera allmänna försvarsmaning och
upprop till fredliga idrotter. Den ursprungliga texten
cirkulerade i varje fall under de mellanliggande åren säkerligen
man och man emellan.
Efter Sveadiktens prisbelönande, den kort därefter — i
februari 1812 — inträffade utnämningen till ordinarie
professor och det samtidigt skedda invalet i Götiska förbundet
faller en rik poetisk alstringstid för Tegnér. Under den
period av tolv år, som nu följde — från hans 30:de till
hans 42:dra år —, skapas hans viktigaste verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
