Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér och hans efterföljare
- Jubelfesttalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tydligen av ett brev, i vilket biskop Faxe söker lugna
universitetskanslern Lars von Engeström, som var ängslig för,
att Schellingska läror skulle doceras från katedrarna i
Lund. Faxe förklarar, att Engeström vore på villospår,
och meddelar, att flere lärare, bl. a. Tegnér, med mycken
sorgfällighet vid sig yppande tillfällen sökte visa det
oriktiga i de Schellingska satserna.
Jubelfesttalet.
En anledning att offentligen och öppet uttala sina
tankar över tidens strömningar — om det föråldrade i
det gamla och det skeva och omogna i det nya — fann
Tegnér, då han vid reformationsfesten 1817 å universitetets
vägnar höll sitt blixtrande jubeltal, som ännu efter
hundrade år bevarat sin friska omedelbarhet och väl är — vid
sidan av hans bästa brev — det yppersta han skrivit på prosa.
Han tar sin utgångspunkt i minnet av Luther, som skildras
under bilden av en ädel kristen riddare, vars liv
kännetecknas som en hjältedikt, och av reformationen, betraktad
som “det mänskliga förnuftets nya testamente“ med
betonande av dess egenskap att vara frigörande för tanken.
Därefter yttrar Tegnér sig om det, som låg honom mest
om hjärtat: “den närvarande tidens ande“, visserligen med
tillägget: i dess förhållande till reformationen.
Först riktar han blicken mot det föregående århundradet,
som prisade sig själv såsom ljusets och fullkomlighetens.
Han erkänner dess strid mot fördomar, dess klarhet, de
praktiska vetenskapernas utveckling, men gisslar i starka
ord dess materialistiska världsåskådning, dess brist på känsla
för religionen, dess förnuftsdespotism, som mekaniserade
naturen, dess avgudande av nyttans grundsats, dess
misskännande av den ridderliga drömmen om ära — det är
som man ser Tegnérs dom över utilismens och
materialismens poesilöshet.
Därefter riktar han blicken mot det nya seklet, och även
här är han icke blid. I stället för skälvan hade feberyran
infunnit sig; förr trodde man på intet, nu på allt, i
synnerhet det vidunderliga och orimliga; förr värderades endast
det nyttiga, nu förkastades allt som dugde, religionen
betraktades ej såsom en ensak för känslan och tron utan
som bilaga till ett metafysiskt system för dagen, i vars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0149.html
