- Project Runeberg -  Huvuddragen av Sveriges litteratur / 3. 1800-talet /
139

(1917-1918) [MARC] Author: Henrik Schück, Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Epilogen 1820

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Litteraturtidning visade sig harmsna, och de senare utdömde
nu även Tegnérs diktkonst: människosjälens innersta vore
för honom förborgat, hans skaldeåder utrunne icke från
hjärtat, utan från hjärnan o. s. v.

Och i den komiskt parodiska stridsskriften Markalls
sömnlösa nätter insattes Tegnér — “Esaias den digre“ — i
de teckenförbidande neutrernas här, vilken var ett slags
hjälptrupp åt akademisterna.

Jubelfesttalet är uttryck för det bästa, som rörde sig inom
Tegnér under denna hans blomstringstid, för hans ljusa
tro, hans kärlek till tankefrihet och borgerlig frihet. Det
var humanismens ande, som talade, och den blev
bestämmande för en god del av svensk kultur långt ner i tiden,
även för en humanistisk tänkareskald som Rydberg.

Märklig nog var den vänliga ton, som den gamla
“upplysningsfilosofiens“ målsman Rosenstein anslog i ett brev till
Tegnér, vari han dock hävdade sin egen åsikt. Kort
därefter visade sig genom Tegnérs inval i Svenska Akademien
efter Oxenstierna, att man inom denna korporation icke
bevarade något groll mot jubelfesttalaren för hans stränga
dom över upplysningens skede.

Epilogen 1820.



Och vid midsommartiden 1820 gav han det avslutande
inlägget i den litterära striden genom den Epilog vid
magisterpromotionen
, vilken väl är hans yppersta
vältalighetsprov på vers, en reflexionsdikt, som dock varken
fördjupar sig i moraliserande didaktik som 1700-talets eller
i metafysisk lek med begrepp som de samtida svenska
nyromantikernas. Det är här han utvecklar
diktarprogrammet, kraft och klarhet, “som Febus fordrar av de
kransade“, framför allt klarheten.

I Febi värld, i vetande som dikt,
Är allting klart; klar strålar Febi sol,
Klar var hans källa, den kastaliska.
Vad du ej klart kan säga, vet du ej;
Med tanken ordet föds på mannens läppar:
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.
— — — — — — — — —
Tro ej, det mörka är betydningsfullt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free