Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér och hans efterföljare
- Gerda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den karolinska tidens kynne — dikten saknar all historisk
kolorit —, men bidrog i sin mån till att göra dikten om
“Axel och hans ryska brud“, om “kärlek, jords och
himmels under“ populär i vida kretsar, fastän den som helhet
betraktad är av jämförelsevis ringa betydelse för Tegnérs
skaldeära.
Dikten ledsagades även av en tillägnan till Leopold —
“skaldekonungen i utdött hov“ — med spets riktad mot
fosforisternas pietetslöshet mot det gångna skedets
storman. Leopold hyllas här såsom ljusets målsman, på
vilken mörkrets makter hämnats genom blindhet, men som
dock, likt en fyrbåk, lyser “ur en förgången sångarvärld“.
Gerda.
Ännu en större och mera betydande dikt sysselsatte
Tegnér under hans senare Lundatid; den skulle heta
Helgonabacken eller Minnen från Lund, och i den skulle
särskilt Gerda ingå som huvudparti. Den förblev ett
fragment, ända till dess Tegnér mot slutet av sitt liv under
sin sinnessjuktid fullbordade dikten, dock på ett sätt, som
icke tillät dess offentliggörande. De delar, som tryckts,
tillhöra nästan uteslutande ett äldre skede. Jätten Finn
— inledningsdikten, som halvt skämtsamt behandlar den
gamla sägnen om Lunds domkyrka — torde vara
tillkommen 1818; först senare har väl planen uppstått till själva
Gerdadikten, vars första sång antagligen fullbordades vid
1820-talets mitt; den upplästes 1828 i Svenska Akademien.
Axel Hvide (Absalon) följer jättedottern, den dunkelögda
Gerda, in i berget, skådar jättarnes härlighet och betages
av hennes mörka skönhet. Det vilar en sällsynt friskhet
över denna första sång, som tyder på att “Gerda“, om
dikten fullbordats under skaldens hälsotid, skulle blivit ett
verk, jämbördigt med eller överlägset Frithiof, vars
hjältetyp ånyo går igen i de ofta anförda raderna:
Nordens kraft är trots, och falla
Är en seger för oss alla.
Ty förr än man föll till slut
Fick man ändå kämpa ut.
Gerda skulle — som Tegnér skrev i ett brev till
Brinkman, då han 1842 sände honom den under sjukdomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0158.html
