Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tegnér och hans efterföljare
- Nicander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försök till en statsekonomisk statistik öfver
Sverige, “skriven“, som han själv yttrar, “med sympatiskt
bläck, vars skrift endast blir läsbar vid eld, och den som
ej läser den vid elden av kärleken till fäderneslandet, må
lämna den oläst“.
Nicander.
Av de skalder i egentlig mening, som närmast kunna
räknas såsom Tegnérs efterföljare, nådde Carl August
Nicander utan jämförelse den största populariteten och
vann redan tidigt rykte — han debuterade som
tjuguåring 1819 med ett antal Dikter af August, varefter
nästa år följde sorgespelet Runesvärdet med ämne
från brytningstiden mellan hedendom och kristendom.
Tegnér, som t. o. m. på ett ställe i Frithiof synes hava
tagit intryck av den unge skalden, förklarade hans arbete
vara “den mest genialiska tragedi vi hittills äga på svenska“,
vilket visserligen icke ville säga så mycket. De farhågor
Tegnér yttrade, att löftena kanske ej skulle infrias —
“hos oss är allting blott knopp, stannar också vanligen
därvid“ — blevo tyvärr besannade i vad rörde Nicander som
dramatiker. Det är inom lyriken han företrädesvis gjort
sig gällande. År 1822 invald i Götiska förbundet,
offentliggjorde han i Iduna en serie Runor, av vilka
företrädesvis Erik Vasas runa blev mycket populär och i den
allmänna uppfattningen kastade ett sentimentalt sympatiskt
skimmer över Erik XIV:s olycksöde. I runan Ryssgraf
ådagalade han ett med Tegnérs patos besläktat
revanschhat mot arvfienden. Bland hans övriga lyriska dikter
finnas vid sidan av åtskilligt mera vanligt gods några
centrallyriska poem av anmärkningsvärd skönhet, att särskilt
nämna den utsökt vackra Vågen, som Törneros icke utan
skäl liknat vid Goethes dikter i samma stil; den ger uttryck
åt en högpoetisk, panteistisk uppfattning av människolivet
såsom en droppe i världshavet.
Nicander hade såsom många av denna tids romantiska
diktare en särskild dragning till Italien och behandlade
ämnen därifrån i den av akademien prisbelönta Tassos
död (1826) samt den känsliga, något ojämna cykeln
Konung Enzio, där Enzios sånger bäras av rik poetisk
stämning och mycken välklang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 08:16:45 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/huvudrag/3/0164.html
