Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tegnér och hans efterföljare - Böttiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måg Carl Vilhelm Böttiger, som anslog den elegiska tonen
— i sina Ungdomsminnen från sångens stunder
(1830) — och som ock blev målskiva för ett yngre släktes
skottpilar mot den gråtmilda diktningen. Han var en “öm
trubadur“, som i smältande verser besjöng sin egen smärta.
Hans betydelse som poet ligger dels i hans synnerligen
sångbara visdiktning — han är en bland de svenska
diktare, som mest lockat tonsättare (Stilla skuggor, Hjeltar
som bedjen, Jord och himmel, Blomman är min vän,
O, hur härligt majsol ler) — dels i hans smakfulla
och värdiga tillfällighetspoesi, särskilt då det gällde
offentliga högtidligheter; han blev ett slags “poeta laureatus“
och trädde därmed i sin store svärfaders fotspår.
På ett yngre släkte verkade Tegnér alltjämt såsom
mönster, ehuru icke alltid till gagn. Man sökte efterbilda
hans bildprakt, men förföll ofta till oäkta bildprål och
onatur, och den kraftiga anda, det fosterländska patos, som
i varje fall låg bakom hans retorik, mäktade man icke
återgiva. Den, som i det avseendet lyfte arvet, var en
yngre, mera realistisk skolas främste man, 1840-talets unga
vildhjärna Talis Qualis. Men han hör till ett annat skede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
