Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska prosadikten och Almquist. Den historiska romanen - Det går an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besluta att bliva man och hustru, men icke i laglig mening,
emedan Sara av erfarenheten från föräldrahemmet icke vill
offra sin självständighet, sina ägodelar, sitt jag, för att en
annan skall få rätt över henne; dessutom kunde den tid
komma, då endera bleve odräglig för den andra.
“Signerier“ tjänade dessutom till intet. “När det fattas mig olja
till kitt, icke ställer jag mig då och läser över kritan;
utan jag går ut och skaffar mig olja, som jag blandar i
kritan, och det hjälper. Jag brukar aldrig signerier.“ De
bliva alltså makar utan äktenskap och för övrigt även
utan samboende. “Går allt detta an? — Det går an.“
Berättelsens tendenskaraktär var uppenbar, även om Almquist
sökte förneka detta och även om han i företalet ville
göra gällande, att det blott gällde “ett rön, ett faktum,
en tavla ur livet“. Samband hade berättelsen med
tidigare alster av Almquist allt från ungdomsåren, men den
stämde tillika med åtskilliga företeelser i utlandet —
Saint-Simonismen, George Sand, Owen, “das junge Deutschland“
— ehuru Almquist nog kommit till sitt resultat oberoende
av dessa. Boken innebar ett angrepp på vigseln, ett
angrepp på äktenskapet som livsvarig institution, ett angrepp
på egendomsgemenskapen, ett ogillande av samboendet.
Men teorien om ett förnuftskonkubinat passar egentligen illa
i munnen på den enkla glasmästaredottern — häri ligger
en brist i den eljes förträffliga verklighetsskildringen; —
och hennes karaktär får ett drag av inre kyla, som icke
är ovanligt i Almquists kärleksskildringar vid sidan av
den sinnliga passionen. “Det går an“ väckte ett oerhört
uppseende och framkallade livliga strider. Geijer lät honom
i Litteraturbladet få höra onda ord om hans flacka
resonemang att vilja upplösa äktenskapet efter det subjektiva
tycket. Om det vore genialitet, så erinrade det om det
gamla påståendet om snillets och galenskapens förvantskap.
Den finske hegelianen Snellman, som då vistades i
Stockholm, utgav en fortsättning av “Det går an“, alldeles lik
denna i utstyrsel, där han lät samma personer uppträda
och drog ut konsekvenserna av “Det går an-läran“;
tendensen var här att hävda familjen såsom samhällets
grundval gentemot individualismen. Även andra stridsskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
