Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nyromantiska prosadikten och Almquist. Den historiska romanen - Sista tiden i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans beundrare det ena underhaltiga arbetet efter det andra.
Den författare, som i sin ungdom ej velat utsätta sina
skäraste skapelser för främmande, oförstående blickar,
producerade nu utan inre behov för att mata tryckpressen.
Och han var vid denna tid även borgerligt ruinerad. Han
råkade i snuskiga affärer, blev ombud för en gammal
procentare, ryttmästare von Scheven, den s. k.
“Siggestadsbusen“, synes ha företagit några besynnerliga
manipulationer med till denne avgivna reverser, misstänktes också
— antagligen utan skäl — för att hava velat förgifta honom
med arsenik och rymde, då han erfor dessa misstankar,
den 11 juni 1851 till Amerika. I konkursmålet dömdes
han, enligt dåtida barbariska konkurslag, för rymning till
schavottering och tre års fästning; i fråga om
mordförsöket och förfalskningen av skuldsedlarna ansågs han väl
icke “fullt övertygad“, men då mer än halv bevisning
förelåg, ställdes saken på framtiden.
Det uppseende, Almquists flykt och därmed
sammanhängande omständigheter vållade, var givetvis oerhört;
smädelser och bittra ord haglade bl. a. från en gammal
kamrat i Uppsala, Palmblad, som i en oädel och orättvis
skrift sökte vid sidan av Almquist drabba dennes senaste
meningsfränder, Aftonbladets liberaler med Lars Hierta.
Litterärt sett innebar Almquists rymning en ringa förlust,
ty han var länge sedan utskriven, och själv hade han länge
varit Europatrött samt fann säkerligen i flykten ett
tacksamt tillfälle att befria sig från svårigheterna i hemlandet.
I Amerika förde han under åratal en mycket
bekymmersam tillvaro och förtjänade endast med knapp nöd sin
utkomst. Han fortsatte även hinsidan Atlanten sitt
författarskap och följde alltjämt med den europeiska litteraturen.
Men hans “nya meddelanden till herr Hugos akademi“
förblevo i manuskript och äro knappast tryckvärdiga. Till
sist greps han av hemlängtan och reste på sommaren 1865
åter till Europa, hann till Bremen, där han under namn
av professor Karl Westermann vistades sina sista månader,
alltjämt studerande och författande, till dess han den 26
september 1866 slöt sitt orosfyllda, sorgliga, en gång med
så stora förhoppningar började liv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
