Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
då han blev officer — ett yrke, som grundligt misshagade
honom — gjort allvar av sitt poetiska dilettanteri och de-
buterade 1837, 24 år gammal, med sin första samling
Dikter, som sedan följdes av en rad kalendrar, i vilka
hans lediga, om än föga skolade versifikatoriska talang
gjorde sig gällande.
Han är en humorist av grovkornigt, ej sällan cyniskt
kynne, hos vilken det dock även finnes en icke så ringa
mån känslosamhet. Eljes är det just mot känslosamheten
han drager i fejd. I sina första dikter uppträder han
nämligen som svuren motståndare till universitetsdiktningens
gråtmildhet, till Stagneliusefterklangen och framför allt till
Bottigers och andras “kyrkogårdspoesi“. Här sjunger han
ännu, att han aldrig stämt sin lyra till klagan: “Kan jag
ej sjunga om kärlek och skämt, vill jag långt hellre ej
sjunga“. Och när den akademiska kritiken klandrade
honom, svarade han ironiskt:
Jag aldrig mera glad vill vara,
När herrame befalla så;
Nej, jag vill gråta, gråta bara
På språk, som ingen kan förstå.
Saltet och friskheten i hans poesi blevo i alla fall för-
stådda av allmänheten, och även akademiska kritiker som
C. A. Hagberg, Malmström, ja t. o. m. Bergstedt ägnade
denne frimodige sångare trots hans plumphet rätt mycket
erkännande för hans spelande kvickhet, goda humör och
frihet från fariseism. Det kunde sägas 1844, att ingen
svensk poet var så populär som von Braun.
Bland hans dikter voro icke få politiska av något gott-
köps-rabulistisk karaktär, andra skämtsamma bilder ur
livet, åter andra satirer mot konventionalismen, lycksökeriet,
flärden, hyckleriet etc. Men dessutom kunde det hända,
att denne glade poet i dystra mellanstunder greps av mörka
känslostämningar såsom i den sentimentala, på sin tid
mycket populära Mitt konterfej, där han bekänner, hur
“glädjen brister
för de så kallade humorister“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
