Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adertonhundrafyrtiotalets svenska lyrik. Studentsångare och frihetsskalder - Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
excentriske västgötastudenten med de vackra lockarna och
den vackra rösten gjorde sig gällande och blev grundligt
bortskämd bl. a. av “de små Knösarne“.
Först sedan han tagit sin grad, började han bliva all-
männare känd såsom tondiktare och snart även som text-
författare, helst sedan han blivit vald till anförare för all-
männa sången. Han satte toner till flere av Johan Nyboms
dikter (bl. a. till Stå stark, du ljusets riddarvakt!), men
skrev själv text till sådana sånger som Frihet bor i Nor-
den, Hur länge skall i Norden den döda fred bestå?,
O Gud, som styrer folkens öden samt Hör oss Svea,
tillkomna åren 1847—53. Om han än stod utanför den
allmänna studentrörelsen och icke deltog i diskussionerna
om skandinavism och studentföreningspolitik, så gav han
däremot de kraftigaste, stundom t. o. m. mest storordiga
uttrycken åt det fosterländska patos, som besjälade ung-
domen, och hans hymner ha ju ock hållit sig under år-
tionden. Deras betydelse är onekligen mera musikalisk
än litterär, men anmärkningsvärt är, att dessa storsvenska,
ej så litet “karolinska“ dikter tillkommo mitt under den
borgerliga realismens tidsskede. Stundom fick denna foster-
landshymn en religiös biklang med något av psalmton
såsom i den storslagna “O Gud, som styrer folkens öden“.
Men det är icke som fosterländsk hymnförfattare Wenner-
berg företrädesvis har krav på en plats i våra vittra hävder.
Det är som “juvenal“ och gluntförfattare. Grubblare och
romantiker som han var, hade han likväl år 1843 tagits
fången i juvenalernas, de glada uppsluppna upptågsmakar-
nes krets och här funnit tillfälle till en ny poetisk-musi-
kalisk alstring. Han skrev till en början en del juvenal-
sånger med ytterst obetydliga texter — bl. a. “De tre“,
en samling trion, som. giva groteska bilder av backanaliskt
gåpåarliv. Dessa voro emellertid föregångare till de för-
träffliga duetterna Gluntarne, ur vilka det mera ordens-
mässigt juvenaliska försvunnit och där Wennerberg, på en
gång tonsättare och diktare, skapat levande bilder från
studentlivet i 1840-talets Uppsala. Dessa dikter, av vilka
de äldsta härröra från 1847, de sista åter från 1850,
då Wennerberg redan lämnat universitetsstaden och blivit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
